Med posten kommer min franska konsttidning. Den har en stor bilaga om Claude Monet som har en stor retrospektiv utställning i Paris, den största på 30 år. Jag kan ganska mycket om min favoritkonstnär men det är ändå fascinerande att läsa om hans liv och måleri. Han dog 1926, det är ju inte så fasligt länge sen ändå.
På baksidan av magasinet står att läsa i översättning: "Färgen är min dagliga besatthet, min glädje och min plåga". Just så, käre Monet, just så!
Över mig klättrar det nyplanterade blåregnet och söker sig upp mot pergolan. Det luktar målarfärg om de nymålade dörrluckorna, småfåglar på väg söderöver kvittrar i träden och stackars skendräktiga Dessi ligger vid mina fötter och väntar på hussen som är och handlar middagsmaten.
4 kommentarer:
Men det var det ... bästa, så många inlägg madame har hunnit producera, allt medan man lämnat bordet en stund!
Min mamma hade en stor konstbok liggandes i vardagsrummet, ja, när jag var liten.
Jag tror att det var Det Bästas?
S o m jag låg på ryamattan och läste och bläddrade i den boken.
Mamma tyckte bäst om Chagall.
Du vet väl vid det här laget att jag älskar såna här "blommande" bilder från ert Provence?! Det ser ljuvligt ut.
Vi har haft soligt och fint den senaste veckan, men temperaturen har bara legat runt +10 grader. Och då har jag tänkt på att det är väl ungefär det ni har hos er mitt i vintern?? En sådan vinter vill jag också ha...
Kram!
Jag märker att jag har blivit äldre, för inte trodde jag att det var 30 år sedan jag var på den förra gigantiska Monet-utställningen på Grand Palais i Paris, men så måste det vara.
Den utställningen var helt fantastisk, jag minns nästan varje rum.
Elisabet: ibland går det undan vet du - det är ju inte inläggen i sig som tar så mycket tid, det är kommenterandet och annan genomgång.
Roligt att du fick konsten med modersmjölken. Chagall är speciell, jag tycker mycket om honom också!
Helen: hoppas du får lite inspiration. Vi har väldigt behagligt väder just nu även om det inte blommar så överdådigt som i våras och somras. Ungefär som du föreställer dig har det varit på vintrarna. Väldigt skönt och så slipper man snö och skotta!
Christina: ja, det är faktiskt 30 är sen sägs det. Vi funderar på om vi ska ta snabbtåget TGV som bara tar cirka 3 timmar till Paris och gå på den här utställningen. Bland allt annat man kan göra en helg i Paris förstås!
Skicka en kommentar