Hjälpsamma bloggvänner identifierade det märkliga gräset som just spanskt nålgräs som är vanligt i södra Europa. Vi hade inte en aning om vad det var, för oss såg det ut som en typ av sädesslag. Men eländet, när det torkar och gulnar, hoppar på hundar, katter och säkert andra som rör sig också. Och "kryper" i pälsen och hamnar sedan med förkärlek i örongångarna.
Tre gånger blev det starka antibiotikakurer och smärtsam utdragning av vipporna ur de små valpöronen.
Och nu börjar eländet igen. Man kan inte värja sig heller, det här gräset växer överallt och där det inte växer ligger vipporna ändå i drivor, ditblåsta. Vi hade alla möjliga kreativa förslag om att skydda Dessis öron, allt från pluggar till speciell pudelmössa. Veterinärerna har heller inga förslag. Mer än att kolla hundpälsen noga efter varje kissrunda.
Det finns mycket som är bra med Sverige. Bland annat avsaknaden av spanskt nålgräs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar