Flera tusen passagerare har fått tillbringa en orolig natt ombord berättar man och intervjuar en man som pratar klingande norska rätt in i vårt franska vardagsrum. Väldigt exotiskt tycker man att detta är och jag vet förstås att nu kommer det återigen att bli många frågor om det isande kalla land vi kommer ifrån.
För oss är som sagt de här stora färjorna vardagsmat. Har man bott på ön Yxlan i Stockholms norra skärgård i så många år som vi vet man att de här enorma båtarna dagligen passerar färjeläget i Furusund och att vi som åker bilfärja över Furusundsleden till Skarmsund måste vänta in de majestätiska skeppen som sakta glider förbi ut mot Ålands hav.
Men nog var det alldeles fasligt dumt att ge sig ut under såna här besvärliga omständigheter. Jag hade nog heller inte gillat att sitta fast därute som en annan Titanic bland ismassorna.
1 kommentar:
Jo, visst var det jättekorkat att ge sig ut under omständigheterna och att ignorera varningarna, men det där med "att veta bäst själv" är en egenskap som - rätt använd - kan vara bra ibland. När den inte balanseras av ödmjukhet kan följderna bli katastrofala.
Att sitta fast på Ålands hav är ingen höjdare. Jag vet, för jag har suttit fast på en grundstött färja.
Skicka en kommentar