Jag har sett att det också bland bloggvännerna tycks vara en stor mängd LCHF:are och själv har jag också vänner som äter så, mer eller mindre strikt. Utesluter nästan alla kolhydrater och alltså inte äter pasta, potatis, ris, bröd men i gengäld kan frossa i smör, feta ostar, gräddsåser och bacon och ägg till frukost. Maken och jag har själva ätit så periodvis. Och visst - i början rasar kilona precis som vid varje typ av diet. Men sen tar det stopp och så är man farligt inne i jojo-bantningens trista värld. De finns förvisso de som gått ner 20-30 kg av att äta så här men följer man en strikt diet och har en klar målsättning så går man ner av vilken diet som helst. Sa sjukhusdietisten till oss efter mannens första hjärtinfarkt när det blev tal om kost. Varför? Jo, för att man är fixerad vid viktnedgång och följer ett schema för att tappa kilon. Så fort man gjort det och börjar äta "vanligt" igen riskerar man att gå upp i vikt igen. Och nästan ingen människa klarar att hålla sig till strikta dieter under längre perioder, det är därför jojo-bantningen är så vanlig.
Här i Frankrike ser man inte de våldsamt feta så värst ofta. I allafall inte såna där 300-kilosmänniskor som måste lyftas ur sina hus med lyftkranar som man ser på TV från USA. Men det är klart att det finns runda människor här också, ölmagar existerar och många kvinnor 60+ är svartklädda och rundmagade, precis så som det alltid sett ut härnere i Medelhavsområdet. Tänk på cafégubbarna och tanterna på sina stolar utanför husen.
Vandrar man i de franska storstäderna är det lite annorlunda. Fransyskorna där är sällan bukfettsugna, här håller man sig smal genom att äta på "rätt sätt", men inte heller direkt springa på gym och lyfta vikter vilket anses okvinnligt. Nej, man PROMENERAR. Går mycket alltså. Så som fina damer alltid gjort genom tiderna. Hållit igen på maten, snört sig och promenerat. Ridit damsadel kanske också någon gång?
Det talas väldigt ofta om Medelhavskostens goda inverkan och också om den "franska paradoxen". Den som visar att man här i Frankrike dricker vin, röker, äter goda ostar och tar sig en pastis och trots detta har hyfsat lågt antal människor som dör i hjärt-kärlsjukdom (men troligen fler med leverproblem). Franska kvinnor har högst medellivslängd i världen och bara här i vår lilla del av Provence finns över 250 av de 15.000 hundraåringar som redan nu finns i Frankrike. Pigga såna - de har klarat två världskrig dessutom! När de tillfrågas om varför de tror att de blivit så gamla så svarar de nästan samstämmigt: Ät och drick lagom, rör dig lagom, lev i ett gott äktenskap och i en bra och omtänksam familj. Odla dina vänner. Ja, sånt man redan vet. Det är inte tal om GI eller LCHF eller något annan kolhydratfattigt även om den som var först med hela konceptet var fransman, Michel Montignac, han med boken Jag äter och förblir smal.
Sedan ett år tillbaka körs en stor hälsokampanj i Frankrike. Som synes på bilderna är det landets samlade hälso- och nutritionsexperter som satt samman en guide till hälsosamt matintag - en kampanj som ska leda till hälsa helt enkelt. I nyhetsmorgonsprogram och i reklamfilmer och överallt annars hör man mantrat: Ät minst fem frukter eller grönsaker varje dag. "Mangez au moins cinq fruits ou légumes par jour". Det finns en särskild hemsida "mangerbouger.fr", "ätarörapåsig" där man kan läsa allt om hur man ska just äta och röra på sig för att återvinna och behålla sin goda hälsa. Det är en jättesatsning, ungefär som när vi i Sverige hade kampanjen "sex till åtta skivor bröd om dagen". Här kör man i första hand med de fem frukterna och grönsakerna. Man ska dessutom bara äta tre gånger om dagen, det är allt - frukost, lunch och middag. Inga mellanmål, man uppmanas istället att "ne pas grignoter entre les répas", gnaska inte mellan måltiderna!
Frukterna - grönsakerna är den första "regeln". Det finns åtta till. Och de lyder så här (och jämför nu gärna med LCHF)
Regel 2: Bröd, flingor, potatis och torkade grönsaker. Ät av detta till VARJE måltid och anpassa till aptiten. Gärna varierat och med tonvikt på fullkorn.
Regel 3: Mjölk och mjölkprodukter som yoghurt och ost: Tre av dessa produkter per dag. Variera intaget och välj ostar som är kalciumrika men med låg fett- och salthalt.
Regel 4: Kött, fisk, skaldjur, ägg och fågel: Ät en till två gånger per dag. Små portioner och med så låg fetthalt som möjligt. Ät fisk två gånger per vecka
Regel 5: Feta tillsatser: Begränsa intaget. Använd i första hand vegetabiliskt fett som olivolja. Begränsa intaget av smör och grädde.
Regel 6: Sockrade produkter: Begränsa intaget. Se upp med sockrade drycker och produkter som är feta och söta på en gång, typ bakverk, desserter, choklad, glass.
Regel 7: Drycker: Gärna vatten! Under eller mellan måltiderna. Drick helst lightprodukter och begränsa alkoholintaget till två glas vin (på 10 cl)per dag för kvinnor och tre glas för män.
Regel 8: Salt : Begränsa intaget. Använd jodsalt, salta inte utan att först ha smakat, använd ytterst lite salt i kokvatten och undvik de saltaste ostarna, charkuterierna och snacksen.
Regel 9: Fysisk aktivitet: Minst motsvarigheten till en halvtimmes rask promenad per dag. Att integreras i vardagen som promenad, gå i trappor, cykla.
I korthet kan man säga att man ska se till att få i sig frukt och grönsaker, hålla sig borta från fett, socker och salt. Och röra på sig en halvtimme om dan.
Här finns inte fikakulturen som i Sverige heller. Man kan ta "un café" men den är då utan smarriga semlor eller kanelbullar. Här bakas inga sockerkakor och tas med till jobbet, det äts inga mellanmål överhuvudtaget. Barnen får det efter skolan men det är inte så konstigt - man äter sen middag här, först vid 1930-tiden på kvällen.
Undrar vad Rössner respektive Doktor Dahlqvist skulle säga om de här franska råden? Och vad tycker ni??
14 kommentarer:
Min pappa (inte ett gram överviktig) sa alltid att vad det handlar om är att "äta mindre och röra sig mera", så ordnar det sig.
LCHF är säkert helt underbart, för den som vill leva på det viset, men själv kan jag inte tänka mig att leva utan bröd och potatis och även underjordsgrönsaker.
Jag tror som Elisabets pappa, Det handlar mest om hur mycket man rör på sig. Inte heller jag kan avvara bröd och potatis - säger Potatisfars dotter.
Man kan äta allt! Men inte jämt! Och inte hur mycket som helst. Lagom är bäst!
Jag älskar att leva på lchf-kost eftersom jag när jag åt bröd, pasta, potatis, ris o.d. mådde urkasst. Min mage var paj. Och ju mer fullkorn jag åt, desto värre var det.
För mig är lchf inte nån bantningskur. Att jag gått ner så mycket är roligt, japp, men jag skulle leva så även om det inte gav ett enda minus på vågen.
För mig är lchf lyckan i att kunna leva ett normalt liv.
Åka var jag vill, när jag vill det, t.ex.
Kunna planera in saker i min kalender och veta att jag kommer att kunna genomföra det.
Trivs man inte med lchf-kost ska man såklart inte ägna sig åt det.
Det där med fika har jag också tänkt mycket på. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av att fika hit och dit hela tiden och kan inte fatta hur människor kan stoppa i sig fikabröd varje dag, flera gånger om dagen.
Tänk bara vilka enorma mängder socker det blir!
Jag äter en semla ibland, även nu, men annars kan det kvitta med fika bröd. Kaffe däremot... :)
Ooooo "fika bröd" blev det. Min dumma pekplatta ställer till det.
Jag ber om ursäkt för särskrivningen! :)
Särskrivningar är det fulaste som finns.
Elisabet: jag håller helt med dig. Input och output som det heter:-) Ju mer du stoppar i dig, desto mer måste du röra på dig.
Sen handlar det till delar också om olika ämnesomsättning. Som också kan förändras genom livet. Själv var jag en mager speta upp till 40-årsåldern och fick alltid höra det. Sen händer det något med kroppen med åren och slutar man dessutom röka, får ont i ett knä som gör att promenader blir svårt och måste äta viktökande blodtrycksmedicin, då blir det många svårbantade kilon av sånt också.
Här är det svårt att leva utan de goda baguetterna - busfärska på morgnarna, dessutom!
Mira: Det där med att röra på sig är det ständigt dåliga samvetet. Och en liten pudelhund behöver inte alls lika mycket promenad och motion som en lite större hund, det har vi insett nu:-)
Anonym: håller med dig - det är precis så de franska kostråden också är utformade!
Ellis: jag förstår att det för vissa är helt underbart med lchf-kosten. I ditt fall tycker jag det låter som om det låg glutenallergi bakom dina besvär och det är klart att om man då blir besvärsfri som du att man ska undvika bröd och kanske också annat fiberrikt?
Jag läser Kostdoktorns blogg då och då och ser vilka fantastiska resultat många uppnår och att framförallt diabetiker mår bra. Men jag tycker det är extremt tjatigt med den polarisering som råder - att det skulle vara mer eller mindre kolhydratförbud t.ex. Man behöver faktiskt kolhydrater också, inte minst för att hjärnan ska fungera bra.
Och det som inte sägs är att många faktiskt också mår mycket dåligt av att utesluta kolhydraterna och att det inte blir någon viktminskning alls (eller försumbar).
Allt är individuellt och man ska äta det man mår bra av. Som i ditt fall förstås!
Jag tror att det finns många fördelar om man kan utesluta spannmålsprodukter och socker i första hand. För min del har den dieten inneburit att mina IBS-problem (orolig mage) har försvunnit helt. Jag är inte strikt i min diet, men i stort sett. Ellis har också hittat rätt diet för sina magproblem, ser jag.
Lchf verkar vara en radikalt vettig diet för diabetiker också. Jag är fascinerad att inte den medicinska vetenskapen (inkl. dietister som verkar vara de största motståndarna till lågkolhydratfattig kost) har förstått detta tidigare. Och Livsmedelsverket minst..
Jag älskar medelhavsditen också högt och rent. Mycket olivolja, ostar, vin och ostar.
DEn franska maten är inte så dum den heller! ;)
Nej, det var inte gluten, det har jag blivit testad för.
Och de flesta som äter lchf äter inte NOLL kolhydrater, bara mycket mycket mindre än de flesta. Det är stor skillnad. :-)
Men vad säger du om alla croissanter och bakverk som säljs OCH köps i alla bagerierna som finns i mängd i de flesta franska byar och städer?
Jag tycker att det verkar som om fransmännen äter mycket sött och ofta, även om man inte ser lika mycket överviktiga som i Sverige/USA.
Jag var som du Monet, en smal typ med ett obefintligt BMI. Ändå åt jag allt och mycket! Så är det inte längre utan även jag måste passa mig - det började efter 43 års åldern. Att banta gör mig deprimerad och jag avskyr alla former av bantningskurer. Så jag kör min egen variant. Den gör inte att jag går ner i vikt men jag går inte upp heller längre. Medelhavskost älskar jag - förstås - precis som jag älskar livets goda. Men jag tar inte så stora portioner och jag försöker röra på mig. Inte träna - hugaligen så tråkigt - utan just promenera. Det funkar för mig men passar inte alla. Om alla mina värden är toppen - vad gör det då att jag har fått rundare kinder, rumpa och höfter?
Var och en skall ju välja en metod som passar. Jag provade LCHF i två månader och var stenhård och följde max vad man fick ta i kolhydrater och jag rasade i vikt. Vad är det max fem gram per hundra tror jag. Det var ett intressant experiment. Har aldrig bantat någon gång i mitt liv.
Hade ett litet överskottfettslager som försvann. Det funkar bra och sen blir kroppen i mer balans. Lugnare.
Jag blev helt av med mitt sockerbehov som var stort. Detta tack vare LCHF och det var en förvånande upplevelse.
Men eftersom jag gillar kolhydrater POTATIS tillexempel... så slutade jag när jag var nöjd. När man äter kost som LCHF så blir man inte hungrig på samma sätt. Men Kolhydrater är ju indirekt socker och.... fett och socker är ingen bra kombination OM man skall gå ner. Annars också tror jag i för stora mängder.
När kroppen inte får socker/kolhydrater så går den på fettet som energikälla så det är därför man går ner.
Jag tror på att äta allt inom rimliga gränser och röra på sig mycket. Men LCHF hade varit mycket bra för min storebror som hade diabetes, det vet jag nu. Nåt mer jag lärde mig vara att läsa ordentligt på allt jag köpte och det är mycket jag inte köper numera för det är bra skit. Konstgjord mat och lightprodukter tror jag inte på alls. Men att helt avstå från kolhydrater är svårt tycker jag. VILL INTE..
Kram
/Susanne
Smulan: jag tror också - och har läst - att för många hjälper det att dra ner på kolhydraterna. Varför fattar jag inte, fibrer i bröd sägs ju annars vara det man ska äta vid orolig mage t.ex? Men funkar det så funkar det och det är ju bra så. Jag har börjat äta bifidus-yoghurt på morgnarna plus något som heter Actimel, en liten minidryck som innehåller "casei defensis" och anses stärka immunförsvaret. Och det har lugnat min mage.
Ellis: VAD är det för slags kolhydrater man då äter? Nyfiken på det faktiskt.
Efwa i Provence: jag vet faktiskt inte vad jag ska säga eller tro om croissanterna och bakverken här i Provence. När vi handlar hos bagaren är det för att köpa bröd och majoriteten av kunderna gör det också. Man ser sällan någon köpa bakelser faktiskt.
Croissanter är ju en fransk frukostingrediens så det kan jag tänka mig att många äter fast de nya kostråden säger att man ska begränsa det till helgerna. Det enda jag vet är att det inte finns förmiddags- och eftermiddagsfika här. Våra hantverkare tar aldrig paus - de äter en lång lunch på 1,5timmar eller mer, det är allt.
Bakelserna tror jag möjligen kan vara de långa söndaglunchernas efterrätt?
Annika: jag tror att du gör helt rätt och framförallt gillar jag din inställning. Att man blir rundare med åren är något man får acceptera tycker jag och inte gå på idealen som säger att man ska ha ungflickskropp hela livet. Kvinnor behöver dessutom extra fett för östrogentillverkning i samband med klimakteriet och personligen tycker jag det är finare med lite rumpa och runda kinder än rynkiga och patetiskt nerbantade kvinnor som tror att man kan hejda tidens gång.
Suzesan: det låter intressant det du beskriver. Och så bra att ditt sockersug försvann. Gick du upp motsvarande grad när du började äta kolhydrater igen?
Monet NEJ inte ett endaste kilo alls. Tvärtom ...men man får ju såklart ha självdisciplin.
Men mitt sockerbehov är egentligen helt borta, när jag äter sött så är det konstigt för jag känner inte samma smak. Vissa grejor spottar jag ut direkt numera.
Den första sötsaken jag tog var en godis och det smakade ILLA. Äckligt och unket.
Jag blev så förvånad för jag hade helt förändrat mina smaksinnen. Märkligt men BRA! Förvånande upptäckt. Jag var värsta gotegrisen förr.
Men LCHF kräver noggrann planering och självdiciplin.
Tills man lagt rutinen. Haha du skulle sett den dan som jag tog en kokt potatis och luktade på den. Länge. Min son skrattade för han åt ju vanlig mat.
Jag hade "hjärnspöken" som talade om för mig en dag att jag gärna kunde ta en sockerbit till kaffet....det var läskigt. Det var nästan så jag hörde nån söga "Susanne ta du en sockerbit till kaffet"(jag har alltid druckit kaffe "På bit". Du vet man tar en bit i munnen och låter kaffet sila igenom den. Nu har jag inget socker alls till kaffet. Man får ju äta hur mycket som helst bara inte kolhydrater och så MÅSTE man fylla på med fett.
Jag tog grädde i kaffet. Ägg är bra. Kokt ägg. Ger mycket näring. Ett intressant projekt. Hon har rätt Dr Dahlqvist. På sätt och vis. Inte i allt, men nästan. Jag läste på och läste på och läste på. Under tiden. Min erfarenhet av det här. Håll till godo;)
Kram
/Susanne
En viktig skillnad mellan olika aktuella dieter (t.ex. LCHF) och svenska närinsgrekommendationer är att dieterna ofta bara har ett enda syfte: viktnedgång. Näringsrekommendationerna handlar ju om så mycket mer, och är ingen bantningsdiet... Jämförelser blir alltså ofta ganska konstiga, men det brukar medierna missa...
Skicka en kommentar