När jag var barn - och när de egna barnen var små - gjordes det förstås pepparkakshus till jul. Och det placerades på bricka där det låg bomull som snö. En liten fickspegel var isbelagd sjö och småtomtar i porslin från mormors tid satt överallt i det landskap vi fick till med hjälp av kottar, kvistar, stenar och mossa. Och så florsocker pudrat som nysnö över hela härligheten.
Jag minns den härliga känslan av att pyssla ihop ett litet minilandskap, både som barn och vuxen.
Nu går jag här i ett varmt och soligt Provence veckorna innan jul och stirrar förundrat på de franska jullandskapen. Ni får nästan klicka på bilderna för att se detaljerna.
Huvudingrediensen i detta katolska land är inte något pepparkakshus. Det är "la creche", julkrubban förstås. Med och utan Jesus, Maria och åsna.
"La creche" betyder också dagis. Eller barn-krubba som det faktiskt hette när jag var barn. Om de förskoleverksamheter som förebådade ett dagis som då i hemmafruarnas tid inte ens var påtänkt.
2 kommentarer:
Fantastiskt, så fint! Ett sånt skulle jag gärna ha .., så kreativt!
Och tack som visar och berättar!
Några av de där franska julhusen är faktiskt riktigt fina. Jag säger som Elisabeth, skulle vilja ha. Och bygga upp ett fantasieggande landskap omkring.
Jag sätter själv upp vår julkrubba varje år, men Fjosef och Maringa och Jesungen och alla kamelerna...
Skicka en kommentar