En av våra äldsta vänner har lyckan att äga ett skärgårdshus som gått i arv ett par generationer.
Vi åker dit för god middag med övernattning och varje gång jag kommer dit känns det som att kliva in i det förgångna. Överallt finns spår av det som varit.
Från artonhundratal när huvudhuset byggdes och sedan från tidigt nittonhundratal och framåt. Min väninna A:s föräldrar fanns här från 1930-tal och framöver och vardagsrummet står intakt som en "sportstuga" från epoken.
Själv var jag här första gångerna för över fyrtio år sedan och det är samma känsla att återvända. Inte mycket har förändrats - ett par tillbyggnader har gjorts, i övrigt är det pietetsfullt renoverat och underhållet. Och varje ny kudde, stol eller bord som inköps på loppis eller auktion går i den gamla stilen.
Kan det bli svenskare än så här? Med vackra sensommarblommor i gammalt krus och middagsbordet som dukas på glasverandan?
Allt ger "hemmet trefnad" som det står så vackert broderat på den gamla bonaden i ett av sovrummen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar