Sen länge är vi inviterade till nyfunna franska vänner på middag. (Vi gör annat än festar härnere men mycket socialt har det varit sista tiden).
Vi träffades i höstas på en restaurang och har sen dess setts och gjort saker tillsammans vid olika tillfällen. Vi har tagit en apéro före restaurangbesök hemma hos dem men nu är vi bjudna på middag.
Det som så många säger är sällsynt - fransmännen släpper inte in så lätt i sina hem.
Nu kör vi inte så långt. Till närmaste grannbyn och parkerar i ett typiskt sydfranskt villaområde. Och tas emot, väldigt avslappnat av herr och fru D., han är seglarcoach och vice borgmästare i byn, hon är före detta statspolis men sysslar nu med kultur och välgörenhet. De bor i ett ganska slitet hus, franskt rörigt, lite bohemian chic sådär. Men en liten trädgård med pool och vacker utsikt och vackra växter. Ingen clim, man får stå ut i den 34-gradiga värmen.
Tre andra gäster kommer också, en grannfru, född i Tunisien och ett grannpar där hon är från Elfenbenskusten och han ursprungligen född i Italien med stor familj kvar där.
Bordet är inte dukat, det står några glas och väntar på oss och snart sätts det fram snacks och bjuds på whisky, martini, gindrinkar och annat starkt. Jag får rosévin, de vet att jag helst dricker det. Vi sitter så länge med våra drinkar att jag snart börjar tro att vi nog är bjudna enbart på en apéro och inte middag. Ingenting verkar förberett, det är väldigt glatt och laidback och det börjar genast komma igång väldigt intressanta diskussioner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar