Den här glade mannen träffar vi rätt ofta numera. Det är veterinären på Lejonkliniken, Clinique Véterinaire du Lion, Doktor B som hjälper oss med Dessis åkommor.Det har ju varit en hel del med henne, två örininflammationer av "djävulsgräsvipporna", utdragning av valptänderna, rabiesvaccination som hon blev så sjuk av och så nu det här med att hon börjat tappa päls.
Bakom ena örat upptäckte vi en kal fläck för ett par veckor sedan. Och doktor B:s kollega sa att detta var resultatet av en bakterieinfektion på huden. Hussen kom hem med antibiotika och hudsalva och så var det dags för medicinering igen.
Detta var den fjärde omgången antibiotika och jag kände mig rätt uppgiven inför det - fyra kurer när man bara är åtta månader och väger lite drygt två kilo, det är mycket tycker man.
Inte hjälpte det heller, den kala fläcken spred sig och det mjällade i pälsen runt ikring. Nytt besök (de kostar runt tusenlappen inklusive mediciner varje gång!) och Doktor B kom med kontraorder. Sluta med antibiotika, sluta med hudsalvan. Han gjorde "raclage", dvs tog hudavskrap och sa att vi nu istället skulle tvätta hela området med en särskilt lösning som skulle återställa hudens balans.
Av någon anledning, kanske reaktion mot antibiotika eller något annat som han inte visste (jag frågade om skabb, loppor, kvalster - vad får man inte lära sig på franska!) så hade huden hamnat i obalans och hon producerar för mycket keratin som gör att det bildas bakterier och att pälsen lossnar.
Återbesök om åtta dagar vilket var i morse. Och inte har det blivit bättre, snarare har den kala fläcken ökat och täcker nu också huden bakom örat och en bit ner mot halsen. Mjällig är hon också, det ser INTE roligt ut. Men kliar inte, tack och lov.
Doktor B tar nu till andra metoder. Det tas biopsi, små hål i huden, med lokalbedövning. Han "syr ihop" dem med små "agraffer", typ häftpistol och vi får instruktioner att nu INTE tvätta med keratinlösningen, han vill inte riskera infektion i biopsihålen. Dessi ska trimmas på torsdag och det går bra säger han, men trim-madamen måste vara försiktig runt det här området, bara klippa med sax.
Samtidigt tas blodprov på stackars Dessi som lugnt finner sig i allt. Det har nu gått fyra månader sedan rabiessprutan och vi måste få intyg i hennes pass att hon bildat antikroppar som hon ska.
Nu ska biopsiprovet till laboratorium och svaret kommer om en vecka. Oroligt frågar jag Doktor B vad orsaken kan vara. Han vet ju inte men för att kunna sätta in korrekt behandling måste han veta mera. Hemma googlar jag på Alopeci och Erytem som han skrivit som diagnos. Inte blir det någon rolig läsning inte. Usch, jag blir alldeles orolig för att det ska sprida sig och hon ska tappa mera päls.
Doktor B försöker lugna mig. Han säger att vi nu går till botten med detta och när vi fått besked så sätts rätt behandling in. Han tror inte det är något allvarligt men vill inte utesluta det heller. Födoämnesallergi tror han inte på så de 35 Euro vi la på dietfoder (som hon ändå inte äter) är också pengar i sjön. Doktor B säger att hon får gnaga hur mycket hon vill på sina tuggben och vill hon äta våra matrester (vilket hon gillar) så får hon gärna göra det. "Hon måste ju få ha lite roligt här i livet också" säger Doktor B och pussar på Dessi. "Ma petite fille - elle est adorable", säger han. "Min lilla underbara flicka". Ja, det tycker vi alla!
Väl hemma igen kräks Dessi plötsligt i omgångar. Något hon fått i sig igen eller bara reaktion på veterinärbesöket? Oj, det är ett pyssel med denna bebishund!
7 kommentarer:
Men stackars liten Dessi och er! NÄR ska detta bli bra någon gång kan man undra?
Hon är ju så liten och nu kan man ju tycka att det räcker mad all antibotika och medikamenter.
Hoppas nu att er veterinär är inne på rätt spår och att hon blir bättre!
Nu vill man ju se att det blir en vändning och inte blir sämre hela tiden.
Så skönt i alla fall att läsa att hon inte verkar ha problem av det, klia sig eller så.
Men stackars lilla Dessi. Jobbigt när ni vet att ni ska åka till Sverige om ett tag för det är ju skönt om allt blir bra till dess.
Ha en skön tisdag!
hej,vad jobbigt detta måste vara för er.Min förra katt hade något liknande.Efter prover så visades det att det var allergi mot kvalster.Mat allergi är inte så vanligt hos djur.Hoppas det ordnar sej för er.Du måste vara väldigt duktig i franska,jag beundrar dej / er som kan hantera alla tillfällen ni hamnar i.Hälsningar från ett(äntligen) varmt svedala.
Stackars liten!
Nu måste ni ju hålla det kala området orört, men min ständiga huskur mot allting utom utomjordingar är koksaltlösning. Kokt vatten med lite salt i.
Londongirl: ja, nu hoppas vi att biopsisvaren ska ge oss möjlighet att komma tillrätta med detta. Det är klart jobbigt att leva med denna ovisshet!
Efwa: jo, vi vill absolut att det här ska vara klart innan Sverigeresan. Det blir ju inte kul om det blir veterinärbesök i Sverige också, hon är försäkrad i Frankrike och jag tror inte det gäller i Sverige. Det här håller på att bli jättedyrt för oss dessutom!
Lotta: jag hoppas verkligen inte att det är kvalsterallergi. Det är ju jättesvårt att hindra sånt. Och visst, min franska vokabulär får ju utökas med en massa facktermer men det är ju i och för sig bra det också:-)
ab: jag håller med dig. Koksaltlösning är jättebra. Men just nu kan vi inte göra någonting mer än att hoppas på att det inte brer ut sig mer och att provsvaren visar vad det hela beror på. Hålla tummar kan man ju göra också!
Usch så kämpigt ni har det!
Hoppas innerligt att det inte är kvalsterallergi, för det verkar väldigt svårt att göra ngt åt.
Hoppas att du inte tycker att jag lägger mig i för mycket nu, men jag tycker du borde ha ett seriöst samtal med Dissis uppfödare.
Har ni ngn kontakt idag?
Har andra hundar från hennes uppfödning haft liknande problem, och har man hittat någon lösning i så fall?
Christina: nej, jag tycker inte alls att du lägger dig i. Och jag har länge tänkt att jag skulle kontakta uppfödaren.
Vi betalade ju ett mycket högt pris för Dessi för att hon hade så fin stamtavla. Men när vi fick henne så hade hon ju igensatta tårkanaler (verkar ha löst sig faktiskt), en släng av kennelhosta (som veterinären gav henne första penicillinkuren av hittills fem för) och senare fick vi dra ut nio valptänder under sövning och ny antibiotika.
Ingenting av detta är särskilt ovanligt eller ens allvarligt men irriterande och dyrt förstås. Jag tror själv att hon fått för mycket antibiotika. Plus alla vaccinationer och rabiessprutor och gegga på halsen mot fästingar och läbbiga myggor som sprider farliga sjukdomar härnere.
Nånting har irriterat huden och hon har inte haft/har inte förmågan att själv reparera den i balans. Förhoppningsvis läker detta ut när hon varit utan antibiotika och annat kemikaliskt under en tid.
Men löser det sig inte ska jag ringa henne och fråga precis som du föreslår!
Skicka en kommentar