De späda grisarna visar sig smaka helt gudomligt. Något så mört och mjällt har jag aldrig ätit i hela mitt liv! De har en strykande åtgång, serveras tillsammans med en god och kryddstark linsröra.
Förrätt är en god fiskstuvning med béarnaise-sås, därefter ost med grönsallad och vinägrette och till efterrätt en god tårta med apelsinöverdrag. Och så kaffe eller "tisane", örtte och hur mycket vin som helst.
Det blir en glad och uppsluppen stämning bland alla borden; kocken kallas fram och får stående ovationer för sina smågrisar, det visslas och applåderas.
Födelsedagsbarnet vid bordet bredvid oss får sprakande ljus i tårta och visar sig vara en riktigt professionell sångare - det sjungs vackra och uttrycksfulla provencalska sånger som gör att det blir tyst vid de andra borden och vi lyssnar alla andäktigt. Och applåderar förstås.
Vår "femme de ménage", vår fenomenala städerska Carole arbetar också på söndagarna, här som servitris vid vingårdsluncherna. Hon har haft egen restaurang tidigare och kan det här också.
Här skojar hon med våra franska vänner som vi lärt känna på alldeles egen hand härnere. Och Dessi har också roligt med familjens egna svarta valp, två månader yngre men redan bra mycket större.
Efter en sista blick på de vackra omgivningarna runt själva vinfälten far vi hem igen, fem timmar senare! Det blir inte mera mat den här dagen.
2 kommentarer:
Stekta småbarn - hu. Det ser barbariskt ut. Jag skulle inte klara det. (Jo, jag äter fortfarande kött, men mycket mindre än tidigare.)
Men omgivningarna är vackra.
ab: precis min känsla när jag såg det. Men sen kom tallrikarna med det mjälla köttet upplagt och man slapp se när de skar upp det.
Det var verkligen väldigt gott men jag åt inte särskilt mycket, provsmakade mest.
Jag håller också på att överge kött för fisk, skaldjur och annat så det var inte så svårt!
Skicka en kommentar