Djävulsgräs i närbild

Så här ser det ut i närbild, det gräsliga hullingförsedda gräset vars vippor nu två gånger trängt in i Dessis öra och gett henne blodiga och variga öroninflammationer.

När jag gick ut för att fotografera dem plockade jag av två små vippor och tog i handen. Det var alldeles KUSLIGT. Plötsligt började de vandra i handen på mig, liksom kröp som om de var levande, bort från handflatan och genom fingrarna.

Jag fick hålla hårt i dem för att kunna ta hem dem och fotografera i detalj. Livrädd att de skulle krypa iväg inomhus också och komma ivägen för Dessi.

Damen med hunden på tidigare inlägg kom ut och jag passade på att fråga henne om detta. Oh ja, det gäller att kontrollera hela pälsen på hunden, mycket noga, sa hon. Och berättade att hennes hund sluppit det här med öronen därför att kontrollerat så noga. (det har ju vi också men inte har det hjälpt). Hennes mamma hade däremot haft hunden och inte sett att en sån här hulling trängt in i tassen på den. Det blev sövning och operation där också!

Min grannfru har tidigare haft pudel och sa att det bästa var att helt raka hela hunden, nu inför sommaren. Men NEJ, det vill ju inte? Åtminstone se till att det inte finns hår i hörselgången, raka bort det och också raka runt öroningången (som flera föreslagit) så att det här krypande eländet inte kan ta sig in.

Hon sa också att det är så att det kryper och vandrar. Och när man tar bort det måste man göra det i längdriktningen, annars fastnar det ännu värre. Inte undra på att veterinären haft ett sjå att få ut dem, han också.

Annars, "rien à faire", sa min grannfru. Bara kontrollera hunden väldigt noggrant överallt, inte minst runt öronen efter varje promenad.

Nu tänker vi inte gå där. Det känns för farligt. Och just nu är hussen ute och slår lite av den kommunala marken närmast vår tomt så att vi får ett "ofarligt" toalettställe för Dessi i närheten av oss.

Idag har vi förutom antibiotikabehandling i öronen och via munnen satt på Dessi en kombinationsbehandling mot loppor, fästingar och "moustiques", en sorts läbbiga myggor som härnere sprider en väldigt farlig och obehaglig sjukdom som de kan dö av.

Läste läskiga broschyrer i veterinärväntrummet så det är ingenting att be för. Det är klart jobbigare att ha valp i södra Europa än i skärgårdssverige, så känns det. Fast där fanns å andra sidan getingarna, fästingarna i mängder och huggormarna som höll på att ta kål på vår gamle Max.

Man vet att man har hund iallafall!

Klicka på bilderna för läskighetens skull. Och vet någon vad det är för grässort??