Vi har varit på söndagslunch som tagit hela eftermiddagen. Trötta och mätta och glada efter en trevlig dag svänger vi in, precis vid infarten till vår by, till vår uppfartsväg.
Ett stånd med vallmo växer vilt framför muren.
Överallt blommar nu denna blomma som förr fanns i mina skånska barndomssädesfält tillsammans med blåklint och prästkrage. Därifrån har de försvunnit tror jag.
Men här finns de kvar - les coquelicots - och blommar i dikeskanter, på vinfälten och överallt där det växer gräs.
Här vajar de i den ljumma brisen. Det är 25 grader varmt och jag tycker att det är lite för mycket, ovan som jag är.
Nej, säger de franska vännerna som vi ätit tillsammans med. Säg inte att det är varmt. Idag är det en VACKER dag, en helt perfekt dag.
Och de har de faktiskt rätt i!
11 kommentarer:
Jag trodde också att vallmo och blåklint bara fanns i minnet - men när jag hälsade på en väninna i Skåne för tio år se'n såg sädesfälten ut som i min barndom. Och härom året hittade jag ett fält utanför Stockholm - inte så mycket blåklint men med massor av vallmo. Underbart!
Margaretha
Härliga bilder! Blombladen som är som silkespapper. Och Mrgaretha! Var finns det där vallmofältet utanför Stockholm? Det skulle jag bra gärna vilja åka och titta på när den tiden kommer!
Margaretha ska det vara! Förlåt. Fingrarna slinter i ivern!
I vår garagenedfart .., där, på stenmuren, växte orangefärgad vallmo.
En del var gula och dom var verkligen luden-stickiga på stjälken och jag tyckte aldrig om dem.
Nu .., översvämmas ängarna runt Ystad av röda vallmo, - ja, inte just nu -, men sommartid.
Det ser ut som ett rött hav och är såååå vackert!
Vallmo växer väl som ogräs hos er!?
Men vilket underbart ogräs!!
Skir och färggrann på samma gång!
Kram
Helen
Så vackra de är!!De lyser röda och syn verkligen. Men vallmo var de inte förbjudna ett tag. En viss sort, för av frökapslarna kan man utvinna ett narkotiskt preparat.
Men blåklinten då de borde ju inte ha försvunnit. Så vackert blåklint och vallmo på stora fält.
Vi hade inte mycket sånt där jag bodde. Vi hade väldigt mycket blåklockor och smörblommor backsippor och liljekonvalj...och rallarros...mjölkört. Plus många andra. Humleblomster som vi kallade dem, Rosarödabruna med lite klibbigt, nästan som kåda på stjälken överst.. strax under blomman. Humlorna gillade dem.
Ha det bästa och 25 grader låter urhärligt. Men är man inte van så känns värmen än mer.
Kram
Susanne
Vallmo är mina absoluta favoritblommor, alla sorter av vallmo faktiskt...och det finns ju några stycken :)
Vilka underbara bilder du visar.
I sädesfälten runt Kinnekulle, där lyser det rött av kornvallmo om somrarna vet jag. En underbar syn.
Den vallmosort Suzesan far efter är väl den sort som heter opiumvallmo, inte att förväxla med kornvallmo.
25 grader varmt?
Idag regnar det i Bergslagen, och termometern visar 7°. Ska vi byta? ;)
25 grader. Ja, det är väl bara början. Jag klagade förra sommaren när det var 25, men vänta tills det stiger upp till 35 grader :-) Då fick jag solsting och huttrade i feber. Men man vänjer sig, det tar ca 2 veckor så har kroppen vant sig vid den typen av klimat och då tycker man konstigt nog att 20 grader är kallt ;-)
Mira,
Ja, om jag det visste. Kom från Rotebro och körde tvärsöver till Åkersberga - där ingenting är sig likt längre. Jag som minns det som en grusväg blir helt deorienterad nu när man bygger motorväg. Någonstans i höjd med Bengtssons smide - kanske nära Skålhamravägen. Vet inte ens om fältet finns kvar det låg precis bredvid vägbygget. Nu slår det mig att det kanske var schaktmassor från Skåne som hade härligheten med sig.
Margaretha
em: roligt att det finns kvar på några ställen iallafall.
Mira: rätt, det är som silkespapper. Och jag skulle också vilja se det där fältet utanför Stockholm!
Elisabet: och att de finns i Ystad som röda fält också - härligt. Jag trodde de var borta för evigt i Sverige!
Helen: det kanske ses som ogräs, men väldigt vackert är det!
Suzesan: roligt att du fick tankar på andra svenska ängsblommor. Det finns här också, en del känner jag igen, andra är helt nya.
Och jag tror du tänker på opium som utvinns ur vissa vallmosorter?
Christina: jag tror som du, det är opiumvallmo. Men inte är det den här sorten? Och att det fanns en massa sorter hade jag heller inte en a n i n g om? Vad man lär sig hela tiden!
Nja, jag byter nog inte mina grader mot dina även om jag inte vant mig riktigt än. Inte Dessi heller faktiskt - hon är svart, liten, lurvig och flämtig!
Anna: jag hoppas jag ska vänja mig. Det lär ta längre tid än två veckor säger man härnere. Just nu ska vi jaga aircondition-installerare! Jag blir också nästan sjuk vid 35 grader!
Ja, det är ju än mer söderut än oss. Vi bor på norrsidan av alpmassiven så det är inte lika varmt som hos er.
Vi har ingen Air Condition men underbara stengolv (som jag aldrig trodde jag skulle älska, har alltid vurmat för trägolv) som ger oredentligt bra svalka.
Skicka en kommentar