Det som ser ut som en gräshoppa eller annan insekt på de första bilderna är:
Jättestor yttersta del av det höga gräs som växer på rastningsängen. Cirka 2 cm långt.
Detta är utplockat från längst in i Dessis öra för ett par timmar sedan.
Igårkväll strax innan läggdags gav Dessi plötsligt ifrån sig ett riktigt smärttjut. Ingen av oss har märkt eller sett någonting, vi förstår inte vad som hänt. Dessi ylar och gnäller av smärta, darrar och kryper ihop. Vi letar överallt - har hon blivit getingstucken, är det en skorpion, VAD kan det vara?
Hon lugnar sig något men det blir en orolig natt. Dessi äter och dricker inte under hela morgonen och förmiddagen. Man ser att hon vill försöka vara som vanligt men det går inte. Så fort hon börjar röra sig som vanligt måste hon skaka på huvudet och hon blir mer och mer påverkad.
Matten försöker kika in i de små svarta luddiga öronen men ser förstås ingenting. Så mitt i vännernas hämtning på flygplatsen i Nice får vi ringa veterinären och får komma ner direkt förstås.
Nu får vi en annan veterinär, lika trevlig som den första. Och vi är fyra personer som gemensamt försöker hålla nere denna lilla pyttevalp när han upptäckt att detta strå, detta "herbes", gräs i hennes örongång är det som orsakat hennes smärta.
Till slut går det inte, Dessi får så ont och vi kan inte hålla henne stilla. Hon får en lugnande spruta utom synhåll för husse och matte och efter fyra försök i det lilla örat får veterinären till slut ut detta elände. Som är hullingförsett och förstås redan orsakat öroninflammation med var och svullnad.
Så det blir antibiotikadroppar i örat i fem dagar. Och uppvakningsspruta och order om stillhet under eftermiddagen, ingen mat, inget vatten, lugn och ro och uppsyn.
Återbesök om en vecka och då ska hon sövas igen. För vi passade på att fråga om valptänderna som inte trillar av sig själva och de sitter så fast att de måste tas bort, annars växer hennes permanenta tänder fel.
Arma hund! Och vilken tur att vi tecknat försäkring. Dagens besök gick på 90 Euro, kanske är det faktiskt till och med billigare än i Sverige, här ingick medicinen också. Som man får direkt av veterinären, det är verkligen service att slippa gå till apoteket efteråt.
Så här trevlig var den unge, effektive veterinären. Som hjälpsamt fyllde i försäkringspapperen åt oss och berättade hur vi skulle göra. Och demonstrerade vad som hänt med örat med hjälp av anatomiska planscher.
Uppenbart är detta vanligt härnere - ingen annan hund jag haft har råkat ut för det här. Men här växer ju gräset högt och det ser ut som vete längst ut, torrt och knastrigt. Uppenbarligen flyger det lätt in i hundöronen?
Vi får byta rastplats, detta vill vi inte att hon råkar ut för någon mera gång. Pust - vi har faktiskt glömt hur det är att ha en riktig "bébé" i huset.
Nu sovs det i den lilla trygga kabinväskan. Hoppas allt är över i morgon. Då ska vi på seglingstur i Medelhavet med goda vännerna. Och bland annat göra en tur in mot örlogsstaden Toulon där fredsdagen 8 maj i morgon firas med hela franska flottan och presidenten Sarkozy!
13 kommentarer:
Men vilken otur hon har, lilla Dessi!
Gräskladdet såg verkligen elakt ut, och vad ont det måste ha gjort.
Det var tur att ni kom iväg till veterinär så snabbt i alla fall.
Hoppas nu att allt går bra. Pussa lilla Dessi från oss alla på stationen!
Men hur i hela fridens namn kan det ha flugit in i Dessis öra? Kan det ha fastnat längre ut på sina hullingar och tryckts in när hon försökt klia bort det? Elle så är det gjort så, gräset, att det är meningen att det ska kila in sig i djurs pälsar för att bäras iväg och spridas någon annanstans. Det hade bara inte räknat med ett minipudelöra...
Mira har nog rätt - gräset ska bäras iväg i en djurpäls (inte örat!) och skrubbas av i någon härlig komocka eller dylikt. Stackars lilla Dessi, barndomen är alltid fylld av prövningar!
Stackars lilla vovven:-( Och stackars er, det är ett elände att gå till vet med sina små sjuka gull.
Men 90 euro är inte det ca 990 sek? I så fall tyckrt jag det var billigt.
Ja djur är fenomenala på att få ner gräs där de inte ska vara. Sickan, gammelkatten, fick en gång ett strå som fastnade i halsen. Det blev utryckning på helgen till en uppväckt vet med en gråtande matte. När vi kom fram var hon hur pigg som helst:-)
Pius, Hopimatten
Tur att det slutade lyckligt.
Och usch, så ont hon ska ha haft!
Jisses vad de kan råka ut för!!!
Vad tokigt!
Min hund har fått en pyttepytteliten rostagg i en trampdyna en gång och hon kunde inte stödja på foten! Jag hittade den med hjälp av förstoringsglas....
Stackars lilla Dessi som råkar ut för saker. All vår början bliver svår, heter det visst.
Undrar bara hur det där läskiga gräset lyckats ta sig in i örat på henne? Å andra sidan vet jag ju att i hundarnas värld händer de mest otroliga saker.
Hoppas att det inte blir några komplikationer utan att hon får fortsätta vara den där busiga goa hunden, men utan veterinärbesök. Klapp och kram till Dessi.
Men vilken otur den lilla nyfikna hunden har. Förstår att hon vill upptäcka allt och hon verkar verkligen ha maximal otur.
Stackars lilla olycksfågeln Dessi!
Hoppas hon mår bra nu, men oj, vad det ska ha gjort ont!
Tur att hon har en husse och en matte som bryr sig!
Ha det gott nu, med era svenska vänner!
Kram
Helen
Det är så hemskt när djur blir sjuka eller skadade. Jag läste i tidningen i dag om att man helst inte ska ta med sig sin katt till lantstället eftersom den mår bäst hemma. Ensam??? Är de dumma eller? Det stod också att en vuxen katt inte ger sig på kattungar för att slåss, men min Cayenne blev svårt slagen av en psykopatkatt när han bara var fyra månader. Trots att han nu är en drummel på sex år (och över sju kilo tung) ser jag den där lille darrande stackaren varje gång jag läser om ett djur som blivit skadat. Livet är hårt. Hoppas lilla Dessi slipper elaka gräs i fortsättningen.
Usch det såg inte alls trevligt ut! Och orolig hinner man ju bli dessutom, när man inte vet riktigt vad som är fel...
Hoppas nu att hon piggar på sig fort och att ni får en riktigt bra segeltur!
Men stackars lilla vovve!
Dottern blev "påhoppad" av något när hon var liten och raslade runt vid en sjöstrand. Detta något hoppade rätt in i ögat och när jag, med milt våld, tittade i ögat såg jag det jag trodde var en skalbagge på ca 4.5 mm. Dottern grät och skrek, det gjorde ont, och efter många om och men (det var väl någon minut men kändes som en evighet) fick jag ut den och då visade det sig att det var en frökapsel. Hon hade väl rasslat till med det torra höga gräset eller vassen och då ände detta.
Hoppas det blir bra med hunden nu.
TAck alla för era omtänksamma kommentarer. Det har tagit en stund att kommentera tillbaka, vi har ju haft vänbesök som tagit vår tid.
Nu har Dessi fått penicillingegga i örat i fem dagar och är helt sitt vanliga jag igen.
Vi har problem med var vi ska rasta henne dock, hela rastningsängen är full av det här meterhöga gräset med de läbbiga hullingarna så vi får söka oss nya kissmarker. Hon är inte van vid dem och håller sig därför, det är lite bekymmersamt.
Jag förstår inte heller hur det här läbbiga strået flugit in i örat på henne men enligt veterinären var det vanligt härnere. Så nu har vi lärt oss det.
I morgon blir det ny veterinärdag. Då ska hon sövas och alla valptänderna ska bort. Det var inget att be för det heller, hennes bett kommer att bli fel om det inte görs!
Det är mycket med små bebisar!
Skicka en kommentar