Vi har storhandlat idag. Vi ska ha franska gäster på söndagmiddag - ett trevligt par vi träffade redan i höstas. T och G, han är biträdande borgmästare i stororten en bit från oss. Och goda vännerna från Hyères kommer också så det måste förberedas väl.
Jag funderar så det knakar vad man bjuder på - det måste ju vara lite skandinavisk touch. Kanske Toast Skagen till förrätt? Och sen inbakad oxfilé kanske? Ostbricka och så kaffe och tårta. Och Madame G har mejlat och bett så mycket om ursäkt men det är så att hon är allergisk mot "crème" - grädde - bara så att jag vet. Potatisgratäng går därför bort och hur är det med osten funderar jag.
Sen ska det ju vara bröd och sallad och vin och vatten och det kommer att ta lång tid att äta allt det här. Inte börjar man förrän klockan åtta på kvällen heller. En liten "amuse-bouche" - glädja-munnen-munsbit till drinken också. Det här är fransmän som gärna tar en gin och tonic eller whisky som fördrink så nu har vi lagt grunden till ett barskåp också - vi som bara har olika sorters vin hemma numera. Det är en trevlig upplevelse härnere. I vårt supermarché finns en avdelning med också vodka, likörer, portvin och t.o.m Absolut akvavit. En flaska gin kostar cirka sju Euros, ungefär sjuttio kronor - jämför det med Systembolaget!!
Men VAD heter oxfilé på franska? Är det coeur de filet, coeur du beuf, tournedos, jag blir knasig över att jag inte kan ett franskt styckningsschema.
Så jag ställer mig framför köttdisken och försöker klura ut vad de olika köttklumparna kan vara för något. Den unge köttmannen engagerar sig snällt när jag frågar. Han visar de olika köttbitarna, talar om vilka som är mest "tendre", mörast alltså, talar om "rööömmstäck" som jag tyder som "rumpsteak" och vad är nu det? Ingen stans ser jag oxfilé så som jag är van från Sverige.
Den unge mannen hör att jag blir osäker på franska och säger rart:" Djoou späck änglisch? Och jag svarar vänligt "mais oui, bien sûre", javisst. Och sen är konversationen på det språket över. Men det var ett gulligt försök. Han undrar var jag kommer ifrån och när jag säger att det är Sverige så blir han, liksom de flesta liksom så glada allihop: "Ah, la Suède!!" Svenskar måste vara oerhört väl sedda här, vet inte riktigt varför faktiskt.
Mitt som jag står där framför den mycket stora och imponerande köttdisken och talar med den unge mannen får jag syn på det som nu framförallt Christina i sin Stribergsstation kan få gissa att vi kom hem med. Jag tror det är felstavat dock på förpackningen, det saknas ett i, men även fransmännen kan väl få missa ett och annat ord.
NU, tänker jag. NU ska det inhandlas och tillagas - ANKBRÖSTEN som det skrivits så mycket om. Två stycken fanns det och jag ber ögonblickligen att få dem. Och trots att jag vet att det finns ett mycket bra stationsrecept så känner jag att jag vill fråga den unge mannen om hur HAN skulle tillaga dessa.
Han blir så GLAD över min fråga. Madame, säger han, ni skär bort fettet runt kanterna på ankbröstet. Sen snittar ni på baksidan, på den feta sidan men en vass kniv så att det blir rutor. Precis som Christina har gjort.
Sen frågar han: ska ni steka eller koka dem? Och koka, det vågar jag mig inte på så jag säger att de ska stekas. Och då instruerar han mig att lägga dem med den feta snittade sidan nedåt i stekpannan och låta dem bli gyllenbruna. Och sen vänder man och steker på andra sidan.
Och jag frågar (dumt): Monsieur, vad steker ni i, smör eller olivolja? Och han blir alldeles förskräckt; mais non, Madame, i INGENTING, anka är så fett så att det steker sig i sitt eget fett, ni kommer att få se, det kommer att smälta och bli som flott och det kan ni ta hand om och använda om ni vill till annan stekt maträtt. Eller smaksätta en sås med. Han broderar vidare och säger att när köttet väl är stekt, precis så rosa som Christina också vill ha det så tar man upp bitarna och skär dem gärna lite snett. Lägger dem på ett fat och eftersteker lätt i ugnen.
Jag blir så rörd över denne unge mans engagemang i en, för honom, säkert märklig svensk Madame som inte verkar behärska varken köttbitar eller hur man tillreder anka. Jag tackar honom och säger att han ju verkar vara en lika duktig kock som charkuterist. Han ler lite blygt och säger: Jo, jag tycker mycket om att laga mat!
Sådär kan det gå till i ett vanligt supermarché en helt vanligt torsdag i mars i södra Frankrike! Visst blir man glad?
7 kommentarer:
De såg aptitliga ut, de där ankbrösten!! Va' kul att de är så artiga och engagerade, fransmännen. De är verkligen "service-minded" jämfört med viss svensk personal.
Jag vill också prata franska och handla god mat... ;-)
Kram
Helen
Han blev nog lycklig över att det kom någon och ville ha hans expertis! Det kommer nog att bli en fin mat-vänskap mellan er. Nästa gång kommer han kanske att vilja veta vad gästerna tyckte om ankan!
Åh! Anktuttar, my favourite!
Det där med att inte känna till styckningsdelarna i främmande land känner jag igen. Bodde länge i London och ville ibland laga fläskfilé. Men jag fick aldrig till det riktigt som hemma. Jag tror faktiskt att man styckar djur på olika sätt i olika länder. Vad tror du?
Vad modig du är som slänger dig ut och storhandlar middag till franska matgäster. Bara så där. Och på fransk manér med lilla munroaren, ostar och hela baletten.
Jag tror som ab: den där köttkillen blir din bäste kompis. Han frågar säkert nästa gång hur allt gick. Jag, jag vet att det gick bra, eller hur? :)
Oj så roligt Monet, att få följa med på matshopping!
Du beskriver det som vanligt så målande och inlevelsefullt så jag upplever det som att man nästan står och hänger över din axel ;)
Jag vet inte om jag har skrivit det förut, men jag tycker du skriver så bra och härligt, man vill liksom aldrig sluta läsa.
Gissa om jag tyckte att valet av mat var...parfait!
Ankbröst stavas faktiskt så där, utan i.
Och jag tror att jag kan hjälpa dig med oxfilé, jag tror det heter "filet de beuf". Jag lärde mig mycket mattermer när jag hängde min franska mamma i kjolarna i köket :)
Jag hoppas att middagen blev lyckad och att ankan blev till belåtenhet!
Hela middagen låter väldigt trevlig, och tänk att ni redan har fått franska vänner att bjuda in.
helen: det är bara att börja plugga franska. Kanske köksfranska till att börja med:-)
ab: vi får se, vi har ju också en lokal charkuterist i byn och honom har jag ännu inte besökt. Han lär vara bra sägs det så jag ska pröva där också!
Kesu: vad skönt att höra att det finns olika styckningsmetoder. Kanske är det inte helt fel på mig. Man skulle ju inte våga säga "fransyska" härnere, jag kan inte ens föreställa mig att det finns en köttbit som heter "la Francaise", Haha.
Christina: tack för snälla ord om mina inlägg. Kul att du känner att du är med där i butiken!
Det stod faktiskt "Maigret de canard" på skylten i disken men jag ser ju nu också att det heter Magret.
De ska tillagas ikväll. Jag minns inte vad du gjorde för sås till, var det portvin eller rödvinssås eller vad var det?
Tack för tipset om "filet de beuf". Ska kolla la charcuterie här i byn också.
Och javisst är det trevligt med nya franska vänner, jag pratar för lite franska till vardags tycker jag, det blir ju så med en svensktalande man!
Du som är en flink googlare kan säkert luska ut ifall styckningarna verkligen skiljer sig åt, jag är ganska säker på det.
Fransyska - fniss! Helfestligt! Försök förklara det för din nya köttkopmis. Älskade förresten din transkribering av hans uttal: "späck änglish" Haha!
Och du: den som skrivit skylten kanske har läst för många franska deckare ;)
Hej igen!
Det var ett bra tips som han i köttdisken hade, att man varken behöver smör eller olja när man steker anka. Ska testa utan den lilla klick smör jag brukar använda.
Däremot brukar jag hälla av allt fett efter att jag har stekt skinnsidan.
Detta fettet kan man spara och t ex steka potatis i - gudagott :)
Sen gör jag sås av den skyn som bildas när jag steker köttsidan.
Jag inbillar mig att det blir FÖR fett annars, att grädden skulle skära sig i så mycket flott.
Jag brukar ha grädde, rödvin och en skvätt soya i såsen.
Skicka en kommentar