Nu har vi vant oss. För att kunna åka snabbt och med god fart och standard får man betala.
De franska motorvägarna håller hög standard och ligger skyhögt över de tyska som ständigt repareras och där man kan hamna i timslånga "stau" - köer som man egentligen inte vet varför de uppstått. Det kan vara olyckor, vägarbeten eller tittolyckor, vad vet man. Mer än att man sitter fast. I det trista Ruhrområdet är det mindre roligt. Ja, det är inte roligt någonstans.
Men "Umleitung", dvs det som på franska kallas "déviation" och som på svenska betyder "trafikomläggning" existerar mycket sällan här. Inte vet jag hur fransmännen håller sin vägar i så bra skick utan att det är köbildning som i Tyskland. Vår GPS indikerar då och då "trafic d'accordé0n" vilket är ett gulligt uttryck tycker jag. "Dragspelstrafik". Man ligger tätt ihop, utgör en kö. Som ett vackert musikinstrument.
Men för att slippa detta så får man betala också. Vår tripp till Luxemburg, enkel väg på raka fina snabba motorvägar i nittio mil, gick på ungefär en svensk tusenlapp, dvs det dubbla tur och retur.
Så här ser det ut. Man kommer i (egentligen för hög, högsta tillåtna fart på motorvägare är 130 km/tim.) hastighet fram till betalstationen - péage.
Antingen är den utformad så att man bara får en "tikkää", en biljett som man måste bevara till nästa péage. Där, för att komma vidare kan man antingen råka ut för en automat där man först stoppar in sin "tikkä" och sen uppmanas av en automatröst att i nästa lilla springa stoppa in sitt CB, dvs Carte Banquaire. Vips går den nedfällda bommen upp och man är ute på nästa betalsträcka - hur långt och hur länge har vi ännu inte lärt oss.
Just här är betalstationen bemannad. En antagligen helt avgasförgiftad person tar emot "ticket" och "carte", det tar femton sekunder men betalstationspersonen (man vet aldrig om de är män eller kvinnor, de sitter för högt upp för att man ska se det) kostar ändå på sig ett : Merci, bonne route, bonne journée. Tack, kör försiktigt och ha en bra dag. Bil efter bil, kort efter kort.
Imponerande. Och då var det ändå STREJK den här dagen, som så ofta i Frankrike. Inte märkte vi det.
6 kommentarer:
Vilket roligt uttryck, "trafic d'accordéon" ! Ett ovanligt vänligt uttryck i trafiksammanhang :)
Tror du inte att det just är hastighetsbestämmelserna som är den avgörande skillnaden mellan de tyska och franska motorvägarna?
I Tyskland är det inte bara eviga reparationer, utan rejäla krockar också...vilket man som svensk tycker är rätt naturligt med de vansinniga hastigheterna som är tillåtna.
Klart bättre med trafikdragspel än trafikpuka, dvs alla smäller ihop!
Var det alltså nara motorvägarna som gick på tvåtusen, exklusive bensin?
Ja, trafiken i Tyskland...det är en anledning till varför vi bilar ner så sällan. Man skulle vilja åka båt direkt till Holland från Sverige... Jag tror denna möjlighet har funnits i gång i tiden.
Dessa artiga fransoser!! Alltid dessa små uppmuntrande meningar!
Man blir faktiskt glad av sånt!
Lilla, söta pudelfröken, som ser ut som Audrey Hepburn i sidenscarfs.
En riktig tuffing!
Kram
Helen
Ja, jag torde väl aldrig få den miljömedvetne pensionatsvärden att ge sig iväg på bilsemester någon gång .. inte några våldsamma sträckor i alla fall .-)
Han lär ska köpa sig en el-bil, vad det lider.
Själv har jag åkt på betalvägar i såväl Tyskland som Frankrike och det har aldrig varit några problem
Christina: jo, det är nog sant, de många olyckorna på Autobahn gör sitt till förstås. Å andra sidan kör fransmännen som galningar, fort, hetsigt och lägger sig en meter bakom en. Och kör om i kurvor utan sikt. För att inte tala om dödspiloterna, motorcyklisterna. Brrrr. Jag har inte börjat köra härnere ännu, känner mig himla rädd för den här trafikkulturen.
ab: nej, inte vägar nära motorvägarna, det är själva körningen på motorvägarna som kostar. Jag tror inte vissa vägavsnitt är statliga, de sköts av privata organisationer. En här nere heter Escota t.ex.
Anne: förr - och det går nog fortfarande - fanns det biltåg. Jag tror man kan sätta bilen på tåg i Italien och sen vakna i Hamburg i egen kupe på samma tåg. Vi ska undersöka detta vid tillfälle, verkar dyrt men det är ju drivmedel också.
Helen: ja, det är roligt med de artiga fransmännen. Man blir GLAD av det, trots att det egentligen bara är artighetsfraser.
Ska tala om för Dessi om din jämförelse med söta Audrey!
Elisabet: synd att det inte blir bilfärder med PV. Det är ett roligt sätt att resa, man har ju mycket större frihet än med kommunala medel. Här i Frankrike finns en bil som heter Smart som på trots mot hela övriga världens bilindustri som går på knäna, har ordentlig framgång.
Jag tror inte att den är sådär miljövänlig men den är så himla liten och behändig tydligen att alla gillar den. Men el- eller hybridbil är väl inget dumt alternativ. Fast el är ju inte alltid miljövänligt framställd heller?
Skicka en kommentar