På det här lilla hotellet med sin pyttelilla restaurang blir man jätteförtjust i Dessi. Oh, la la, comme elle est belle - åh så söt hon är säger alla. Det har luxembourgska fina damer också sagt vid stadspromenaderna - hon drar verkligen uppmärksamhet till sig. Dels är hon ju pytteliten och väldigt gullig men också mycket social. Ska fram och hälsa på alla och den lilla svansen går i ett!
Nu äter vi lunch i hotellbrasseriet, det som ser så konstigt ut är faktiskt kycklingstuvning i vol au vent - smördegsform alltså. Det var jättegott och nej, jag åt INTE upp pommes friten.
Dessi fick självklart vara med och ägaren placerade henne själv på stolen bredvid mig!
Alla möjliga språk och människor dök upp till lunch. Luxembourg är de slips- och kostymklädda killarnas hemvist - de är alla otroligt välskräddade och man baxnar över sidenslipsar, kritstreckrandigt och svindyra märkesöverrockar, knälånga och insvängda i midjan. Mycket elegant. Några sådana herrar åt på sitt som det verkade, stamlokus. Och pratade omväxlande franska, omväxlande luxembourgska. Det senare är en märklig variant av blandning av mest tyska men också med franska inslag. Påminner uttalsmässigt om holländska och anses vara obegripligt utom för dem som kan det. Vilket är alla som är födda och uppvuxna i detta pytteland. Det officiella språket är franska men vid frukosten dagen därpå mötte oss en tysktalande värdinna som hellre ville tala tyska än franska med oss. Det är ju ett stenkast till både Frankrike och Tyskland och när man rör sig i stan och en bit ut på landsbygden känns det mera som att vara i Tyskland än i Frankrike. Något förvirrande är det men mycket charmigt.
Vilken stil den konstiga lampan tillhör går inte att säga. Den hade definitivt sin egen prägel!
11 kommentarer:
Vad mysigt att kunna ta med hunden på restaurang! Här i stockholm har vi bara ett hundcafé på Gärdet som man kan ta in hunden på.
Så söt hon är! Förstår att de blev förtjusta i henne. :-)
Hallå där!
Så kul med ett litet livstecken ifrån er!! Hoppas att ni har det bra, Dessi verkar det då inte gå någon nöd på, hon såg lika glad och fin ut, som vanligt!
Roligt att se lite bilder från Luxembourg, också!!
Ha det gott!
Kram
Helen
Spännande och roligt att se och läsa om er resa. Är ni hemma igen eller sitter du och roadbloggar som jag gjorde förra helgen?
Roligt att du är tillbaka! Det blev sydfranskby- och Dessi-abstinens här.
Skönt att er resa gått bra. Fin reseberättelse. Roligt att du är tillbaka:)
Ehh ..synd att ni fick parkeringsböter. Det blir nog krångligt för dem att hitta er. Hoppas!
Kram
Susanne
Att få sitta med vid bordet, det vore något för vår cainterrierflicka Alice det.
Saliven skulle nog drypa ur munnen på henne så att stolen blir dyngsur misstänker jag :-)
londongirl: ja, det är verkligen en stor skillnad på hur man betraktar hundar, både i Frankrike och i Luxembourg. Vi som har en liten valp är särskilt glada för att hon får följa med när vi går ut och äter!
Helen: kul att du gillade Luxembourgbilder. Det har kommit till ett antal, du får kika själv.
Mira: nej jag "roadbloggar" inte, vilket festligt uttryck! Det gjorde jag däremot när vi reste från Sverige hem till Provence i julas, vi hade hela tiden hotell med internetuppkoppling och bärbar dator så jag fotade hela resan och la in den under hand. Det var flera som tyckte att "de reste med", det var jättekul.
ab: tack för varma ord, roligt att du saknat oss. Har börjat läsa din första bok, RUSKIGT!! Men bra. Försökte mejla dig via kontaktformuläret på din hemsida men det funkade inte!
Suzesan: kul att du gillade reseberättelsen. Och jag tror som du att det blir svårt att inkassera p-böterna. Vi får se!
Mian: med vår Dessi går det bra att vara vid bordet. Hon har redan vant sig och tigger inte. Det gör inga franska hundar, de ligger snällt vid mattens eller hussens fötter under hela måltiden. Eller, sitter på en stol bredvid som i vårt fall. Helt underbart med denna gästfria inställning och alla gullar så med hundarna här!
Intressant reseberättelse från Luxembourg. Jag vet att man kan ta med hundar på restaurant utomlands. Eftersom jag vuxit upp i en familj där det funnits hundar anser jag mig vara tillåten att utbrista i ett "Gu' va' söt och go' hon är" utan att skämmas det allra lilla minsta.
Vart och vartannat konferenshotell tycks ha en sådandäringa presentbutik och Häringe slott, där jag var på konferens för ett par dagar sedan, sålde en hundsäng à 2.500:-. Undrar vilka besökare som köper sådant som minne av sin vistelse? Tankarna gick i alla fall till vår salig lyxtokiga äldsta tax.
Du roadkommenterar iaf....tråkigt nog för många bloggare. Hur hinner du med att skriva så många nedvärderande kommentarer? Borde inte du sitta någon annastans än på krogen?? Hade inte du mer akuta saker att ta hand om? Gör det och låt andra slippa dina negativa åsikter som inte leder till något trevligt. Det enda du åstadkommer är skottskadade bloggare, är det det du är ute efter??
Marabou
Anonym Marabou:
Eftersom jag försöker svara varje kommenterare så gör jag samma sak med dig.
Mitt svar är att jag inte kan svara dig. Vi spelar inte på samma planhalva och jag finns inte på din. Visa vem du är så kanske det blir en annorlunda diskussion.
Staffan: såkul att du gillade reseberättelsen och också det faktum att man ute i Europa ser annorlunda på det här med sällskapsdjur och vart man får ta med dem.
Det är jätteroligt att mötas av förtjusta utrop kring vår lilla söta dvärgpudel och hon är så välkommen överallt.
Jag tror hon kan komma att blir som din lyxtokiga tax, här hemma svämmar huset över av roliga leksaker och kikar du på senare inlägg ser du att hon har en faiblesse för sidensjalar!
Skicka en kommentar