Det här är väl fint - jag är så glad att jag har ett träd i vår trädgård där murgrönan klättrar uppför stammen. Det är ganska vanligt här har jag sett - det växer vilt såhär och är så himla vackert. Symbiotiskt.
VÅR häck, som verkligen inte är en syrenhäck, den numera berömda Oxygen Ass, heter något helt annat som jag inte har en aning om. Mer än att den är snabbväxande och på hösten och vintern skjuter den här sortens röda skott. Fint det också. Vi har också en okänd Ass!
Oliverna har svartnat och det är enligt olivmannen i det speciella kooperativet i byn inte alls försent att ta hand om dem. De ska plockas, pickas på med gaffel, läggas på fat och saltas på och vändas en gång om dagen i två veckor. Och till sist häller man på lite olivolja och så: färdiga svarta oliver!!
Vår by är speciellt känd för sina oliver och jag har nu den speciella byoljan i kylskåpet. Den är god, men det här är som med vin, det gäller att smaka av och lära sig.
Eftermiddagen varvades med lite PO Enquist och En Annan Värld. Jo, så är det. Märkligt att läsa om detta i den här miljön!
Och Dessi? Jo, hon trivs och frodas. Gillar inte när matte och husse stökar i trädgården och hon får se på oss bakom galler. Det blir ett gny och ett gnäll. Börjat voffa och skälla också vid konstiga ljud också. Bra eller dåligt? Använder lika ofta utetoaletten som den inne och det är ett framsteg på bara fjorton dagar tycker vi.
Mitt på dagen idag tyckte hon att det var dags för mat och drog iväg med båda matskålarna som står på ett stycke tyg i köket. Ut i hallen åkte båda skålarna, mot förrådet där maten förvaras. Husse fattade vad det handlade om. Nog har vi fått en smart liten tjej i huset!
5 kommentarer:
Mittenbilden ser ut som en tavla av Lena Linderholm ..och så ser jag att du har en västerbottning hemma hos dig! Det är bra.
Såna ska man vara rädd om ..-)
Ta en närbild på okända assen, så kan nog Slottsträdgårdsmästaren svara på var det är. Han är en outsinlig källa till trädgårdskunskap, den där...
Oj har ni ett eget olivträd också?
Så spännande det låter att tillreda sina egna oliver :)
Åh vad jag längtar efter vårbruket i trädgården när jag ser dina bilder...och här fortsätter det bara att snöa...
Man får lust att måla när man ser dina vackra bilder.
Har just läst P.O. Enqvists (stavar väl så?) bok - ett underbart språk även om det kan bli litet tjatigt ibland med alla "efterlämnade"...
Verkar jobbigt med oliverna - skulle nog inhandla några i stället och ge bort dem på trädet...
Elisabet: Lena Lindholm, jovisst. Men hon är inspirerad av dekorationsmåleri på tallrikar och krus härnere och av de typiska provencalska textiltrycken. Svarta oliver och syrsor (cigales) dominerar stort!
Och västerbottningen håller jag på att slutföra. Märklig bok. Man åker mellan världsdelar och kris3r, kända människor och så trettio- och fyrtiotal i Norrland.
Mira: ska fotografera Assen så får vi se vad slottsträdgårdsmästaren tror att det kan vara. Tack för alla tips om länkning och att spara bloggen på hårddisken. Jag gjorde det idag, inte sjutton vill man förlora allt det där. Men att få till bilderna i efterhand, det undrar man ju hur det ska gå till?
Christina: jo vi har eget olivträd, det är jättehäftigt! Och vackert. Önskar vi hade haft tid och ork över för olivberedning, det får nog bli nästa år.
Musikanta: Ja, jag samlar också målarinspiration genom att ta så mycket bilder jag kan av allt det här vackra. Och på omslaget till boken står det faktiskt Enquist med q så jag tror det är så.
Oliverna får vara kvar - vackrast så och de går att köpa i mängder och i olika smaker ändå härnere.
Skicka en kommentar