fredag 6 februari 2009

Slut på första valpdagen i Provence


Nu är det dags att besiktiga övervåningen. Husse och valp går ett varv och fastnar sedan i mattes rum och fåtöljen där. De faller strax båda i välbehövlig sömn.

Nu dundrar åskan mellan bergen dessutom och det är dags att logga ut. Så Bonne Nuit från den utökade sydfranska familjen!

Vilken fin första valpdag vi fick - hoppas det får fortsätta så här. Vi tror vi fått en fantastiskt fin liten hund med ett underbart temperament. Tror hon klår Lelle R i pusskalas också.

Jag som nyss läst om Alla dessa Pussbrister tycker att det här duger gott dessutom. Även om de är av annan sort är de så glada och innerliga att man bara smälter!
Posted by Picasa

8 kommentarer:

Elisabet. sa...

Åååå, vilka sinnliga bilder! Och så fin liten hund! (Ja, husse ser fin ut han med ...)

Christina sa...

Nu blir jag alldeles till mig - tänk att ha en helt ny liten individ att lära känna, och som man ska leva med i minst 15 år!
Hon är söt som socker, och så roligt att hon är glad och framåt - att hon inte sitter och ynkar efter sin flock.
Och bilderna på mannen som sover med vappen i famnen - det är så vackra bilder så det är inte klokt.
Vacker man också, förresten :)

Suzesan sa...

Åhh så härliga bilder. Som det nästan nyss sagts att bättre med bilder med fart och att du inte hinner med. Än att lilla Dessi hade varit osäker och rädd och suttit still.
Harmonisk bild med din man och bebisen helt utslagna. Duktigt att ha kört så långt fram och tillbaka.
Sov Gott
Kram
Susanne

Anonym sa...

Men GRATTIS!!! Åh, så valpsjuk jag blir!! Kanske man får göra som Poppan för att stilla sin längtan??
Gud, så söt och duktig lilla Dessi verkar vara, kommer på mig själv att jag sitter med ett fånigt flin och njuter av dina bilder. Luktar hon bebis?
Lycka till!
Kram
Helen

Pius sa...

Sicken liten sötnos! Och vilka pigga och busiga ögon, ja nu har ni fullt upp.

Hopi ligger just och sover i lugn och ro, så länge det nu varar, den lilla kompisen är på hugget för jämnan;-)

Hej från Pia, Hopi hälsar

Anonym sa...

Grattis till en sockersöt Dessi .

Mycket jobb men oxå mycket roligt "jobb" ;-)
Förstår hon Svenska förresten ?

Många hälsningar till Er alla 3 .

Anonym sa...

Ett nytt litet liv. Att respektera, glädjas åt, glädjas med. Trasselsudd. Grattis!!! Och här hemma går gammelvoffs och haltar. Kan knappt stödja på sitt högra fram. Tiden rinner ut för honom. Ta hand om dina kära, Monet!

Monet sa...

Elisabet: Tänk jag trodde nästan att du skulle tycka hussen var fin också, du som gillar min skridskoson dessutom:-)En del har blick för det där, hehe. Kan du hälsa pv.

Christina: jag blir alldeles rörd när jag läser att du tycker bilderna på husse och vappe är så vackra. Du får också gärna tycka att min man är vacker - det är alldeles sant att det är så!

Suzesan: bra att du också tycker det är bättre med suddiga bilder än tillrättalagda med blixt. Nej hon har inte ynkat sig efter sin flock alls, det är helt otroligt! Trött blev hon dock som synes.

Helen: jag förstår att man kan få "valpsjuka". Men man måste ju veta vad man ger sig inpå, det är som Christina säger ett åtagande i väldigt många år. Och nej, hon luktade inte bebis, mest kennel faktiskt, inte sådär jättegott. Men det är bättre idag - hon har ju sovit i filtar som är nytvättade och tagit till sig av den lukten istället.

Och PIUS, så kul att du kom hit. För den som inte vet är Pius min kattmatte på Gotland, hon som så väl tagit hand om enda pojken i Maine Coon-kattkullen vi fick för några år sen. Hopi bor i Visby tillsammans med en matte som älskar pelargoner och katter och som är en jätteduktig fotograf!!

Mormorg: vilket roligt bloggnamn du har:-) Jo, hon förstår svenska. Men hon blir nog tvåspråkig också, ska vi kunna lämna henne på hundpensionat längre fram får man nog använda sig av de franska kommando-orden också. Så jag pluggar på dem nu!

Och Mira: tack för fina ord. Jag känner faktiskt också så - man får lite vördnad för livet när man får ett nytt att ta ansvar för. Och du har en gammelvovve att kanske ta farväl av så småningom. Det är inte heller lätt. Vi sa adjö till vår Jack Russel-Max för tio månader sedan och det har varit tomt sedan dess.

Men nu är det full fart igen:-)