Gömt i snö....

Nä, det töar inte här. Strilar och är grått och snö har vi inte haft. Men jag läser hos Elisabet att nu är det som vanligt hemma i Sverige igen.

Hundbajshatarna har vaknat till liv. Jag vet inte om diskussionen förs med samma intensitet härnere. Jag tror det inte.

På det stora Animaleriet där precis ALLT finns för alla sorters djur men mest för hundar och katter var det ursvårt att hitta bajsupplockningspåsar. De som fanns hörde till någon slags rullskrapa, en ganska stor grön sak i plast som hussen förväntades gå med i den koppelfria handen. En liten minigrävskopa med tak såg det ut som. Och inute placeras sen en plastpåse. Kanske fransmännen inte ens kan tänka sig att göra som de flesta svenska hundägare - lägga påsen över det hela och sen vända den ut och in och knyta till? Klart att ingen vettig person går omkring med en sån pryl, nästan lika stor som valpen.

Och hur mycket jag kommer att plocka upp vet jag faktiskt inte. Det där är ju tysta koder som det tar tid att lära sig. Det behöver ju inte alltid synas utanpå en att man kommer från ett annat land. Med svart plastpåse i handen. Eller knuten runt kopplet.

Medan jag tänker allt detta ser jag hur två hundar, med halsband men utan matte eller husse kommer galopperande på stigen ner mot byn utanför vårt hus. Ängen är en veritabel hundtoalett, där går man inte utan att se sig för!

Och klickar man på bilderna så syns det ju tydligt vad de ägnar sig åt. Inte tänker jag skriva nån insändare om det inte. Men i svenska lokaltidningar kommer bajsproblemen upp till ytan lika regelbundet som alla andra vårtecken.

Det ska bli intressant att vara hundägare i det här landet. Kunna ta med den lilla valpen på restaurang. Och in i affärer. Med till frissan kanske. Nej, förresten, hon kanske får för sig att göra samma sak som med Lelle R. Kolla på Kesus blogg!