Dessis första koppelpromenad

Hittills har vi bara tagit ut Dessi i vår egen trädgård. Inte en enda gång har hon kissat eller bajsat ute. Inte på tidningarna heller längre utan på natten, i ett särskilt hörn i sängkammaren, sker det i lönndom.

Inte märker man av det då så att man kan störta upp och ta ut henne.

Nu får vi sätta igång på allvar med att förstå det där med inne och ute och vad som är toalett och inte. Halsbandet har fått bytas ut mot ett mindre - för KATT. Så liten är hon alltså.

Vi går ut bakom vår tomt där stigen ner till byn går och där det finns en äng där många hundar uträttar sina behov. Förhoppningsvis låter hon sig inspireras. Det är soligt och blåser kallt då och då men är annars en underbar dag. Vem, mattar, hussar och småvalpar inräknade, kan önska sig bättre och vackrare rastplats?

Dessi ser inte de vackra bergen, den klarblå himlen och utsikten ner mot byn. Med utdragbart koppel känner hon plötsligt en stor frihet, bökar in sig i det höga gräset, far runt och snor bland dungar och växter. Tuggar på ekollon och löv och en och annan pinne. Nosar och bekantar sig, helt orädd, med detta stycke natur.

Men kissa? Nehej, inte en droppe. Vi är ute i en halvtimme och går för säkerhets skull en promenad i området också. Inte en kisstendens. Puh.

Nånting fick hon i sig igår också för nu var det matvägran och sen diarré i morse igen. Men sen gick det över, hon åt glatt igen och har som sagt begått sin första koppelpromenad. Med den äran trots uteblivna kisspölar, hon följde snällt och intresserat med och varken drog eller satte sig på tvären.

Nu ska vi bara borsta och kamma lite och tvätta av ögonen igen. Jo, hussen kom hem med en flaska "hygienvatten" för hundögon igår och hade klarat apoteksbesöket utan bekymmer. Lösningen innehåller kamomill och hamameliss, det låter som om det skulle kunna vara lite bättre än det ljumna kranvattnet.