En förutsättning för livet på de stora skärgårdsöarna är vägverkets gula bilfärjor. I ur och skur, året om går de mer eller mindre regelbundet. Lunchpauser finns inbakade i tidtabellen och på kvällar, helger och tidiga morgnar är det "kallelseturer", dvs man måste säga till att man vill åka över. Annars är det turer över sunden varje halvtimme.
Färjan är en trygghet, färjeskepparna vet vilka som bor på öarna och vilka som verkar komma i skummare ärenden.
Vi som varit omväxlande bofasta, omväxlande sommarboende har färjetidtabellerna i ryggmärgen. "Hinner vi med trefärjan, ska vi satsa på halvfyra istället?"
Nu är vi losskopplade på alla sätt - det varken finns eller behövs färjor i vår sydfranska by. Men tillbaka igen i skärgården kommer instinkten tillbaka - vi anpassar oss blixtsnabbt till tabellerna. Men njuter också av de korta sjöturernas vackra bilder ombord på morgonrodnadens färja. Aurora går som hon ska. Klicka och njut av en tur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar