Eftersom jag tidigare visat min vackra farfar som landade på Luossavaara och bedårade min farmor i början på 1900-talet, så kommer här en bild på deras son, min pappa. Jag fick den häromdagen av min syster som också fått den på lite märkliga vägar.
Flygare var också han. Och med en alldeles särskild anknytning till Frankrike. Jag förstår ju nu i efterhand att det var ovanligt med män på 1950-talet som talade franska men det kunde min pappa. Och att jag säkert redan som barn inspirerats av landet där jag nu bor.
På den första bilden har han precis landat på Eslövs flygfält i Skåne. Han har flugit den franska Alouette-helikoptern från Paris till Sverige, den som sen ska komma att tillverkas av SAAB i Linköping under min pappas överinseende och senare ingå också i försvaret. Bilden är liten och behöver klickas på för att man ska se det jag beskriver.
Denna readrivna turbo-helikopter, "Lärkan", var en sensation för sin tid och det finns också en radiointervju med min pappa från det här tillfället. Bakom honom står min lillasyster nummer två (jag är den äldsta av hans fyra döttrar). Min hattmössa syns lite grand. Och den söta kvinnan som håller i sin vackra femtiotalshatt är min mamma som är så otroligt lycklig över att min tuffa pappa är hemma igen efter detta franska äventyr!
Skickade bilderna till mina barn och sa till dem att fundera över om de ser någon likhet med sin morfar. Mellansonen mejlade tillbaka och sa att om hans äldre bror hade odlat musche och kammat håret bakåt hade det kunnat vara samma man. Just så, som Elisabet skriver. Just så är det.
Min pappa drunknade när jag var sexton år. Nittonhundrasextio, lite drygt fyrtio år gammal. Så det finns inga "gammelbilder" på honom. För oss alla är han evigt ung. Inte för att man vill dö i förtid men ibland skulle det kännas skönt att det bara fanns de vackra bilderna kvar!
Och jag säger som jag gjorde kring min vackra farfar (det finns inlägg om detta under Kirunarubriker längre bak i bloggen): Visst är han fin, min pappa?
På bild nummer två sitter han vid spakarna i en Piper Cub, ett dubbeldäckat flygplan som användes för växtbesprutning, då i det miljönaiva och intet ont anande femtiotalet.
Jag tror att också han ler i sin himmel över att nu flyga runt i cyberspace!
3 kommentarer:
Ååååh...vad fint du skriver om vår pappa! Och visst ler han och jag med - du är en pärla!
Kram
Rörande.
Innan jag har läst bildtexten, ler jag för mig själv och tänker att jag ska skriva så här ..."den där vackra kvinnan som står och ler alldeles hänfört t.v. om din pappa .., ååå, nog måtte hon ha varit dödligt förälskad av honom!"
Och så läser jag vad du har skrivit.
Och blir ännu mera rörd.
Först måste jag bara säga att du hade en väldigt stilig pappa, och din mamma ser ut som en riktig skönhet, lite 50-talschic sådär :)
Så sorgligt att han gick bort så tidigt. En av mina bästa vänner miste sin pappa när hon var i tonåren just genom drunkning, så jag förstår vad ni har gått igenom.
Du skriver om två foton, men jag kan bara se ett. Detta enda tål att titta på desto mer. Han ser lite hjälteaktig ut där han står, och ni måste ha varit omåttligt stolta över honom.
Jag blir väldigt rörd över det du skriver och över bilden.
OT: Sen får jag ha-begär när jag ser hans underbara flygaroverall. En sån har jag alltid drömt om att få tag på ända sedan jag träffade en kvinnlig journalist på GT som hade en. Så himla snygg.
Skicka en kommentar