Föredömligt illustreras alltså vad som hänt i byn och dess omgivningar. Här är det renhållning och vägarbeten
som visas.Hur gulligt som helst publicerar man bild och namn på alla som gift sig under året. Och det är faktiskt roligt att se att antalet födda är mer än dubbelt så många än de som dött.
Årets stora begivenhet som trogna läsare av bloggen säkert också minns är Fête de Chocolat, chokladfesten som under sina tre dagar drog över 30.000 besökare och verkligen satt byn på kartan.
Och så påminner man också om de övriga kulturevenemangen; konstutställningar, teaterföreställningar, konserter och, inte att förglömma, alla de lustiga byfesterna där man dukar upp långbord på byns gator. Vitlöksfest och orientaliska middagar. Öltält med tysk umpa-umpamusik när vänorten gör besök.
Bland kommuninformationen läser jag att man påminner om att föräldrarna kan lämna in sina barn både före och efter skolan, Garderie périscolaire. Ett slags fritids kanske men gratis. Har man fyllt 65 år kan man få ett tele-alarm inmonterat så att man kan "räddas" om man fallit, blivit utsatt för "agression" eller blir sjuk.
Likaså kan man, om man fyllt 65, för det facila priset av 7,16 Euros få mat hemlevererad mitt på dagen och på kvällen. Maken har ju passerat detta åldersstreck, måntro man skulle pröva? Nej, för katten, jag bara skojar - mat fixar vi utmärkt själva. Men att tjänsten bara finns? Och som det verkar, endast är åldersrelaterad och inte har att göra med hur kapabel man är för övrigt?
I Sverige tror jag att vi tror att vi har monopol på god och omhändertagande samhällsservice. Men bara genom att läsa igenom vad som görs i vårt lilla samhälle känner jag att det är minst lika bra här!
Och, för säkerhets skull eftersom jag är osäker på det där med copyright och hur det fungerar så är det fotograferna Fondacci, Finot och Farce som tagit alla bilderna i broschyren.
5 kommentarer:
NU ser man bilderna och åååå, detta är det bästa som finns!
Nu ska jag kolla brudparen!
Det var väl helt onödigt att sudda ut bilderna ..-)
Man kan konstatera när man läser, vilka kvinnonamn som tycks populära .-.)
Alltså jag vet inte riktigt hur jag ska göra ibland när jag lägger ut bilder så här på nätet. Det är copyright och PUL-lagar och det ena med det tredje.
Ett gör jag inte och det är att lägga ut bilder på människor utan att fråga dem. Ett undantag var äldste sonen igår men det blev bara så eftersom det annars inte gick att skriva om likheten.
Jag försöker att inte lägga ut bilder från familjen heller utan "suddar" då i kanten i förekommande fall.
Jag har INTE talat om vad byn heter som vi bor i även om jag tror att det kanske går att lista sig fram till det genom alla olika inlägg.
Jag har INTE lagt ut bilder på mannen eller huset vi bor i annat än i detaljform.
Nånting säger mig att jag behöver behålla en viss distans och integritet också kring bloggandet. Men den handlar ju huvudsakligen om livet i den sydfranska byn och det är klart att det måste få förekomma människor också.
Men just när man använder sig av bilder andra har tagit blir jag osäker. Nu tror jag inte detta med kommunbroschyren var så farligt - det är ju en officiell publikation som gått till alla hushåll i byn. Och de skulle säkert vara stolta över att jag talar så väl om byn på olika sätt.
Men jag ska skicka dig den osuddade bilden med bröllopsparen och alla födda och dödda på mejlen, osuddad, så får du lite lättare att se hur franska brudpar ser ut!
Ah, fransmänner är såååå bra på sånt här som egentligen borde vara självklarheter.
Verkligen trevligt och får man en sån kommnuninformation i brevlådan måste man verkligen k ä n n a sig som en kommuninvånare...och med stolthet dessutom.
Det jag har saknat i Sverige när man flyttar till en ny kommun, det är en välkomstskrift från den nya kommunen. I den skulle det, förutom välkomnandet, stå den viktigaste informationen om kommunen, var man hittar det och det och lite allmänna lokala tips.
När vi flyttade till Nora var det enda vi fick ett välkomsthäfte från alla köpmännen i kommunen som ville att vi skulle bli nya kunder.
Som tur var fick vi hjälp av min bror och svägerska med allt som vi borde ha reda på, t ex var man som husägare kunde hämta sand gratis hos kommunen för att sanda på vintern och annat matnyttigt.
En sån välkomstbroschyr borde vara självklar som sagt.
Christina; håller helt med om att det borde vara en självklarhet med den här sortens välkomstbroschyr.
Jag TROR faktiskt att vi fick något i den stilen när vi flyttade till Täby på 1960-talet men det var då det.
Hela den kommunala organisationen är ju annorlunda här. Jag kan den inte i detalj än men vi har ju en BORGMÄSTARE!! Han är nästan lika synlig som Sarkozy och det är han som på olika sätt ser till att det ordnas byfester t.ex. Eller driver frågan om en ny byskola. Vår by har också en hemsida där alla bilder från alla arrangemang läggs ut. Monsieur le Maire är med överallt. Man måste hålla sig väl med sina invånare, annars blir man inte omvald, så är det!
Jag gillar borgmästeriet. Det är som i Sverige på 1950-talet, mycket mera personligt och engagerat än vanliga trista svenska kommuner. Jag vet, för jag har jobbat i en sån. Och jag beklagar dig när det gäller äldreomsorgen i din. Annars är ju Nora jättefint så jag förstår att du trivs i din station.
Skicka en kommentar