Åh, vilken känsla att öppna dörren, slå upp altandörrarna och sätta sig i solen, se ut mot trädgården och bara känna att vi nu är hemma.
Nu står bilen, fullpackad, utanför dörren och vi ska bära in allt vi tagit med oss från Sverige. Över 600 mil har vi kört sammantaget utan minsta tillbud. Chauffören, "le pilote" har skött sig föredömligt, kartläserskan och passageraren har numera god hjälp av GPS:en som också den skött sig på allra bästa sätt.
Till alla i familjen, vännerna och nya och gamla bloggvänner vill jag själv säga ett TACK! Tack för att ni följde med på den här resan och tyckte att det var roligt. Era uppmuntrande kommentarer har varit en inspiration och en glädje och gjort det roligt att förmedla allt vi varit med om.
På tyska finns ett uttryck: "Wenn jemand eine Reise tut, denn kan er was erzählen." När någon gör en resa finns det alltid något att berätta. Så har det varit i över tre veckor nu. Vart vi än har farit, var vi än har varit, vem vi än har mött, vilka upplevelser vi än haft, nog går det att berätta om det. Både i ord och bild. Med nya tiders teknik är det ju heller inte särskilt tidskrävande. Ett blogginlägg tar några minuter (för den som tror att här spenderas timmar framför datorn).
Nu går vi in vardagen igen. Mat ska handlas, tvätten fixas, räkningarna betalas. Men som vi njuter av att vara tillbaka. Här lär ha varit riktigt ruskväder med otroliga snömängder innan vi kom hem men av det syns ingenting hos oss. Här lyser solen från klarblå himmel och eftermiddagskaffet har idag intagits utomhus i fjorton graders värme. Som en svensk sommardag i solen - mitt i smällkalla januari!!
5 kommentarer:
"Wenn jemand eine Reise tut, denn kan er was erzählen" - så sant. B har dock gjort om det där lite: "Wenn jemand eine Reise tut, denn kan er was betzalen" (Med reservation för stavning, för jag paratar bara reseledartyska och kan endast säga "Reiseleiterinn und Busfahrer frei essen, bitte!)
Hur som helst: nöjet att följa med var på bloggläsarnas sida. Förstår att det känns skönt att vara hemma igen. Att packa upp och kunna ta ven kopp kaffe utan att vara hänvisad till kaféer eller andras kök.
Åh, jag vill vara... Kan förnimma värmen, dofterna, fågelkvittret och det vackra plingandet från byns kyrkklockor - ni HAR hittat ett av paradisen på jorden!! Jag förstår verkligen att ni längtat hem, det ärinte särskilt glamoröst med ett par minusgrader, mörker och saltsmutsiga vägar = Skåne. Huvva!
Kram
Det har varit ett rent nöje att få följa er resa, du skriver så underhållande, men jag förstår att det känns skönt att komma hem till ert igen.
Jag är väldigt hemkär så jag tycker att hur härligt jag än har haft det på en resa så är det en underbar känsla att flyta in i sin vardagslunk igen - även om man inte kan sitta ute i solen och ta en fika ;)
Tack för att vi har fått följa med! Hemifrån och bort och hem igen. "There´s no place like home!"
Tack igen alla för att ni tyckt det varit roligt att följa med på resan. Det har varit ett sant nöje att få förmedla lite av det vi upplevt på vägen i Europa. Och att B har rätt, Kesu, det vet vi också: det blir inte billigt med diesel för sexhundra mil, övernattningar och utemåltider. Men skönt att slippa laga mat för ett tag:-)
Och visst är det skönt att vara hemma igen, det är helt rätt med no place like home. Men det var en konstigt känsla att veta att "hemma" nu inte längre är Sverige utan Franrike!
Skicka en kommentar