Mamma och jag är i Frankrike. Hon ger mig denna resa i femtioårspresent. Vi åker med buss genom Tyskland, Holland, Belgien till vi är framme i Paris. Jag är yngst av alla kvinnorna i bussen, slutkörd av jobb och annat. Pensionärsdamerna är oförskämt pigga (min mamma inkluderad) och de pilar fram och tillbaka mellan utflyktsmålen.
Jag stannar ofta hos den unga busschauffören och vilar mig när tanterna springer runt på muséerna där jag faktiskt själv varit tidigare. Men bussresa genom Europa - inte hade jag ens då tänkt tanken. Men det var faktiskt inte dumt alls!! Toalett ombord och kaffeautomat med inbyggda serveringsbord fanns det, helt otroligt med fikastunderna längs europavägarna.
En dag tas vi förstås av de eminenta guiderna (som kör fel faktiskt, detta är innan GPS-tiden så jag som är en "storasyster" får ta över) till den lilla byn Grez-sur Loing. Jag som är konstutbildad "på riktigt" vet vad byn står för och ser fram mot detta förstås.
Normalt får man inte komma in i det svenska huset och dess trädgård vid floden Loing. Fortfarande får svenska konstnärer får komma på stipendiat hit och bo några veckor. Detta är trädgården där Carl Larsson, Zorn och alla de andra målade, umgicks och upplevde allehanda relationskriser. Läs mera på föregående inlägg.
Hur det nu gick till så fick vi komma in. Mamma och jag poserar framför floden Loing och det är nästan femton år sen. Jag ser numera ut som henne kan jag tycka.
Och jag är väldigt glad för att hon tog mig på denna franska resa. Idag undrar jag igen förstås hur mycket mina föräldrar bidragit, på olika sätt, till att jag bor där jag gör. I La France.
7 kommentarer:
Det slog mig att jag aldrig har rest med mamma .., inte ensam .., jo, med bussen till Dikanäs, till mormor.
Det är också allt.
Jag älskar gamla (och nya) bilder. B tror inte jag är klok när jag är hemma hos folk och verkligen vill se deras bilder. Semester, fester, vardag, whatever - bring them on.
Ja, du är lik din mamma. Och det är väl inget fel i det ;)
Din beskrivning av resan tog mig till guidesätet när jag guidade bussresor under flera somrar. Gissa om jag kört fel! Och gått fel med 52 personer i gåsmarsch bakom mig. Hehe!
Nu drar jag till Smögen. Åter nästa vecka. Plåta på please!
Åh, jag har också rest med min mamma till Paris! Fast vi flög dit förstås.. Vi har rest tillsammans till andra platser också (Rom, London, Venedig bl.a.) och det är resor som min mamma nu på ålderns höst fortfarande minns med glädje och många minnen. Jag är glad att vi reste tillsammans.
Jag förstår att du bosatte dig i Frankrike! Ett underbart land. På min blogg har jag nyligen visat en del svart/vita bilder från min tid i Paris 1969.
Allt gott!
Vad kul med gamla bilder och minnen. Jag säger som Kesu: Bring them on!
Ahhh, så roligt att se bilderna. Jag har aldrig själv varit i Grez-sur Loing, men det lustiga är att jag känner igen landskapet bakom din mamma från t ex Carl Larssons målningar från samma by. En lite märklig känsla.
Jag har också rest med min mamma. En gång reste vi till Paris och en annan gång till Marocko.
Det var både roligt och mindre roligt ;)
Elisabet: det var ovanligt också för mig. Jag tror min mamma ville komma till Frankrike "en sista gång" som hon sa. I Paris bodde då också yngsta dottern som pluggade till den franska advokat hon är idag. Så det fanns dubbla skäl för oss att åka. Men visst är jag glad att vi gjorde den här resan, det är inte alltid när man är många syskon som man får tid ensam med sin mamma!
Kesu: tack för att du hejar på och inspirerar. Utan det hade jag nog inte lagt ut så mycket av gamla bilder men jag förstår att du, som jag, också gillar tillbakablickar! Och att guider kan köra fel, det förstod jag inte minst då!!
Och Smulan; tack för att du också gillar mina franska bilder. Jag har varit inne tidigare och sett dina fina Parisbilder från 1969. Och jag tror att jag ska försöka övertala mamma att komma ner hit och hälsa på och så kan vi göra roliga saker här i södra Frankrike. Hon är just nu för orolig för att lämna sin 93-åriga man och det förstår jag. Men jag hoppas hon kommer snart ändå! Så att hon också får roliga reseminnen när det definitivt inte går att åka längre.
Och till Libby; jodå, jag letar och fixar och sätter ihop gammalt och nytt. Tack till dig, du blogginspiratör!
Christina: jag hade själv samma känsla när jag var där. Det finns en bild på en kvinna som tvättar i floden och de träden på Carl Larssons bild stod fortfarande där. Bakom bilden på mig.
Vi fick aldrig gå in i själva huset men bara att vistas i den vackra trädgården var nog. Jag målade själv av ett par av mina bilder när vi kom hem, det VAR en upplevelse faktiskt när man vet hur många av de gamla svenska kända konstnärerna som bott och verkat där. Jag ska åka tillbaka nån gång och se om man får gå in i huset också!! Eller också kanske man ska ansöka om stipendium, hehe!!
Skicka en kommentar