De unga franska grannarna kommer på sin första officiella visit. Sitt formella besök hos oss, les voisins.
Och här lär man sig när de kommer, den berömda kvarten för sent; de säger -vi visste inte vad vi skulle ta med - en blomma, en flaska, något annat? Och vi säger förstås på svenska manér - inte då...Inte behövs något alls.
Men så kommer de med blommor av de vackraste slag. Jag ser nog, det här är inte de standardiserade Intermarchébuketterna.
Den här är handbunden, genomtänkt och med ett vackert rosa flor omkring de vackra liljorna. Alla blommor är diskret besprutade med lite silverlack. Och på omslagspapperet står: Glädjen att ge!
Vad kan man annat än säga tack och glädja sig åt dessa både exotiska och mycket vackra blommor!
3 kommentarer:
En underbar bukett
Så rart av dem! Sånt betyder mycket för att man ska trivas och känna sig hemma.
Jag blir fortfarande överlycklig när gamla skånska farbröder kommer till kassan och säger .. "haj mitt hjarrtegull" ..., då känner jag mig .., lite hemma.
Ja, vi säger det om och om igen: så rara och gulliga och intresserat vänliga alla är mot oss. Vet inte om det beror på att jag talar franska och maken gör sina allt bättre "försök", om det är för att svenskar är väl sedda härnere eller om folk rent allmänt bara är så här.
Jag förstår precis hur du känner dig - att vara ett skånskt hjarrtegull, det är fint det! Rolig tågresa du hade förresten. Du får låtsashälsa till min Halmstadsson!
Skicka en kommentar