Till en av mina bloggläsare, Christina, som efterlyser bild på fransk anka. Här är ett smakprov från en fin liten kokbok jag nyligen köpt: "Aimer la cuisine de Provence".
Skickar med receptet också, det är ganska lättläst och det hela verkar inte svårt att tillaga. Om man nu får tag i låren förstås. "Cèpes" har jag lärt mig är Karl Johansvamp.
Personligen tycker jag att det ser lite läskigt ut med fågel-FÖTTERNA men fransmännen är inte kinkiga, det vittnar ju inte minst den gräsliga andouillette-korven om, den som Elisabet tror att hon skulle äta. Korven vars innehåll är komage och tarmar och som luktar därefter. Brrrr.
Men den här ankan blir nog god! Det kommer fler recept så småningom när jag själv hunnit med att provlaga dem.
4 kommentarer:
Nej, jag har inga bekymmer med att äta komage. Skulle det vara skillnad på att äta mage eller rumpa,(julskinkan, t.ex....) jag bara undrar ...?
Just det.
När det gäller de lite annorlunda varianter av maten härnere är jag övertygad om att du skulle trivas jättebra!
Jo jag tycker det är skillnad; kött är en sak men INÄLVORNA, det som fransmännen kallar för Tripes, där går min gräns. Jag fick för mycket lever, kalvbräss, njure och kotunga när jag var barn. Palt och blodpudding också.
Det går bara inte. Men det är olika, min man älskar allt det här inklusive grisfötter till jul, synd bara att han så sällan får det!
Tack snälla för ankreceptet!
Jag ler när jag ser att receptet kräver 6 anklår och 1,5 kilo Karl-Johansvampar.
Ok, KJ-svamp plockar jag mängder av själv, men vad kostar inte 6 anklår i Sverige...om man öht får tag i några?
Jag halverar nog receptet :-)
I Sthlm brukar jag faktiskt bunkra upp hos Chez Albert på Roslagsgatan, som säljer anka, men nu råder akut ankbrist i hemmet.
Nä, andouillette-korvar är inte roligt, brrr.
Inte tarmar enbart heller.
Jag minns när jag serverades inkokta tarmar på ett litet värdshus i Auvergne, konstfullt upplagda i en rosettform på tallriken. Jag försökte äta upp men det gick bara inte. En tugga sen var det stopp.
Ser fram mot fler recept, dock ej inälvsmat :-)
Mmmmm, anka smakar fågel vill jag lova. Fast fötterna kan jag också lämna därhän. Liksom halvkläckta ankungar som man äter (i sitt ägg) i Vietnamn. Provade aldrig, för det såg uräckligt ut!
Skicka en kommentar