Catwalk

Här i Provence vimlar det av katter. Olika sorter, smala, tjocka,randiga, svarta, grå och orange.

De kommer smygande ur någon gränd, stryker sig runt benen och är allmänt välskötta och välmående. Fina i pälsarna och ofta med halsband.

Man förstår att de har sina ägare och även om någon hörs gnälla över frigångarna är de allmänt accepterade av alla. Hur hundarna tas om hand och får vara med överallt i det franska samhället blir en annan historia. Men djurvänner är man här iallafall.

Jag tänkte lägga in lite bilder på de franska katter vi mött i olika sammanhang. Men först måste Cayenne, vår svenska Maine Coon, också frigångare i Stockholms skärgård och en makalös jägare, få sin uppmärksamhet.

Här är hon, på sin catwalk på altanen vid vårt skärgårdshus på Yxlan. En riktigt cool cat, fin stamtavla och en typisk Maine Coon. För den som inte vet är detta en amerikansk ras, ungefärligen som Norsk skogkatt.

Härligt temperament, självständig men ändå kelig och tillitsfull. Klättrar gärna och bra i träd och har som egenhet att klättra ner med huvudet före. Tar orm, möss, sork och råttor. Och en och annan ekorre och småfågel också (tyvärr men så är det).

Cayenne är nu sju år. Hos oss bodde hon i över sex. Hon och dotter Maya fick stanna kvar hos vår nya köpare. De bor bäst på ön och i sin invanda miljö där de har full frihet hela dagarna i härlig skogs- och havsmiljö men bor inomhus på nätterna och utfordras med specialfoder och Whiskas som omväxling till råttdieten.

Vi saknar våra katter förstås. Men det hade inte gått att få dem till franska diton så vi gläds åt att de bor kvar och har det bra. Och vi får klappa de nya, nyfikna sorterna som försiktigt närmar sig oss där vi nu bor. Men visst är hon fin, vår Cayenne?