Ja, jag vet att det här tjatigt. Kanske i synnerhet om man då gör jämförelser med hur det ser ut annorstädes med vården och där det fungerar till all belåtenhet det också.
Men det går ändå inte att upphöra att förundras över hur fransmännen sköter sin sjukvård. Och vi upphör heller inte att förbryllas och förstås vara tacksamma över hur det går till här.
Bilderna ovan visar käre maken när han läggs in för en magoperation för några veckor sedan. Här har sjuksköterskan och jag gemensamt trätt på honom de obligatoriska stödstrumporna (vita med spets, därav skrattanfallen) som vi fått köpa själva i förvåg på recept. Utan kostnad förstås. Men också utan extra inköp och administration för sjukhuset.
Operationen gick bra och i efterförloppet ingick (också på recept) en daglig visit av en av de tre distriktssköterskor som arbetar i vår lilla by på 2.500 invånare. Här är en av dom, punktligt varje dag kom han, la om såret, kontrollerade läkningen, gjorde rent och bytte förband. Och gav instruktioner om lyft och annat. Så småningom togs stygnen bort - här hemma och utan några problem. Efter två veckor var det uppföljning hos opererande kirurg som var mycket nöjd med resultatet och tohg sig tid att återigen prata med oss om Sverige om frågade till och med om jag sålt några tavlor på den utställning i Nice där jag just då deltog. Det kom han ihåg!
Allt är lugnt, professionellt, vänligt och går på säker rutin. Inga väntetider någonsin, läkarna finns till hands för personliga frågor och tar sig mycket tid, i de fall sekreterarna finns där (som på sjukhusen och de lite större speciialistmottagningarna) får man alla papper i handen och noggranna instruktioner om vad man ska göra själv och hur allt går till.
Häromdagen var vi hos husläkaren för att förnya våra standardrecept. Jag bad då vår médécin traitant som husläkare heter att skriva recept på två typer av blodprov som man behöver ta någon gång vartannat år när man äter vissa hjärtmediciner. Visst, inga problem. Och så skriver hon dit "A domicile", dvs "i hemmet" och det är bara för mig att ringa distriktssköterskan så kommer hon hem nästa dag och tar proverna vid matsalsbordet. Glad och pratsam.
De är välutrustade, allt i provtagnings- och omvårdnadsväg har de med sig. Och så åker de till labbet, lämnar in och hämtar och lämnar svaren nästa dag i vår brevlåda!!
Nu har vi varit i Sverige en kortvisit i samband med mitt femtioåriga studentjubileum. Och flyger man finns ju risken att man råkar ut för en och annan bacill på planet. Det är vad vi tror hände käre mannen. Sedan ett par dagar har han haft feber och en riktig skrällhosta och allmänna sjukdomssymptom siom inte känts riktigt bra. . När jag frågar Mme R (distriktssköterskan) vad hon tycker om detta säger hon att hon inte tycker att Monsieur ska dra längre med detta eftersom det finns risk att det går ner värre i liungorna.
Hon tillråder ett samtal till husläkaren. Jag ringerdärför till henne kl. 0830 på hennes mobil och hon svarar direkt själv och säger att hon har sin patientmottagning fram till kl. 1200 samma dag men att hon kommer hem till oss så fort hon är klar. Och nej, nej, hon behöver ingen adress, hon vet precis var vi bor - hon har varit här i samband med infarkt och lite annat och känner oss väl.
Hon kommer hit med sin läkarväska, lyssnar och tittar och konstaterar en ordentlig infektion som måste behandlas med antibiotika och övriga medikamenter så som man gör här i Franrkike. För säkerhets skulle lyssnar hon också lite på mig och säger att jag har en släng av samma sak.
Med sig har hon en ambulerande kortläsare i vilket hon stoppar in det Carte Vitale som innehåller precis alla uppgifter som behövs om patienten. Eftersom maken är klassad som hjärtpatient med en sjukdom som kallas "maladie longue durée", dvs den är kronisk, betalas ingenting. Varken för besök, recept eller mediciner.
En snäll svensk granne hämtar ut medicinerna på närmaste apotek och redan några timmar efter att två medicinskt utbildade personer besökt oss i hemmet har mannen gratis och franko kunnat påbörja medicinering som redan till natten gjort att allt förbättrats.
Till yttermera visso skulle han i nästa vecka gjort sitt årliga arbets-EKG men det anser inte doktorn tillrådlilgt med tanke på infektionen. Så efter ett samtal till kardiologen idag är tiden utan prut ändrad till en som passar oss. Detta trots att den undersökningen sker på det stora militärsjukhuset i Toulon och det alls inte är lätt med tider där. Men här gick det direkt.
Nej, det må vara hur bra som helst överallt annars. Men vi och övriga svenskar som bor här är alla överens. Den franska vården är helt i sin egen klass. Mycket bortskämd blir man!!
12 kommentarer:
Ja, det låter som i paradiset ,-)
Nu är jag ju nöjd med den vård jag har fått, men den här servicegraden kanske kunde utvecklas lite i andra länder också?
Ps. Ja, den distriktssköterskan skulle nog bra många vilja bli behandlad av .., säger jag bara. Ds.
Fantastisk service! Vi har nog lite lätt att tro att vi annars är världsbäst på allt... Men jag har förstått av andra bekanta som blivit sjuka utomlands, att de fått en otroligt god och effektiv vård.
Hoppas att det ordnar sig med maken, trist med ohälsa. Alltid.
Hälsa maken och önska god bättring nu när han/ni får så fin vård. Tusen kramar Christina
Jo nog har vi det helt ofattbart bra. Vilken trygghet som utlänning!
Sen håller jag med Elisabet att det är trevligt med de vackra unga männen som så arrtigt hanterar oss båda. Vikarien under helgen var om möjligt ännu vackrare!
Vill ni däremot uppleva den värsta vården ..., gör ett besök på ett allmänsjukhus i Athen.
Sen tycker man att precis är bättre.
Mwn var det inte där du fick dina första "strong pills"?
Är det så här bra för alla eller krävs en privat vårdförsäkring? Om så är fallet, hur många av landets invånare står utanför och får hålla till godo med den allmänna vården? Det är i så fall efter den som standarden ska bedömas, anser jag.
Ursäkta om jag låter trist, men jag vet hur lätt det är att jämföra på ytan (skola, vård, omsorg, socialförsäkringar) utan att se vad förutsättningar är i botten. Det kanske verkligen är så här fantastiskt omvårdande överallt, i så fall är det ju bara att gratulera alla fransmän - även om de lär betala dyrt i andra ändar för det;-) Gratis kan det ju inte vara.
Jag har hört och själv upplevt så många positiva sidor av sjukvård i både Farankrike, Spanien och här i Wales. Läkare som gör hembesök o s v. Har däremot hört väldigt dåliga rapporter från Sverige, men kanske bara dåliga rykten. I Wales kan vi i alla fall inte klaga på högt skttetryck, så ????
Till Cruella i första hand: Det här som jag nu har beskrivit ÄR den allmänna vården. Att få hem distrikssköterska för provtagning och såromläggning existerar ju också i Sverige vid behov. Men skillnaden här är att det anses helt naturligt att få den servicen efter 65 års ålder ÄVEN om man själv kan ta sig till t.ex ett laboratorium. Såromläggning och eftervård kan dock bara göras i hemmet - man har inte vårdcentraler här som i Sverige med sköterskor och/eller läkare som fixar det. Vår lilla vårdcentral består av väntrum, varsitt rum för de två läkare som varvar skötseln i byn och de har enbart en undersökningsbrits där de lyssnar på hjärtat, tar blodtryck etc. Man går dit, precis så som det varit tänkt i Sverige länge - med sina vardagsbekymmer och får den vård och omsorg som ligger på denna första nivå.
Den inbegriper också att läkarna har halva sina dagar reserverade för hembesök - som som vi fick det. Och så som det tidigare varit i Sverige. Den här vården får ALLA. Är man tillräckligt frisk, ska förnya recept eller kurera en förkylning går man till drop-inservicen hos läkarna och väntar där i 30-60 minuter, ibland inte ens en minut beroende på hur många som sitter i väntrummet. Ordningsföljden sköter man själv. Läkaren har inga sekreterare, sköter informationsinmatning själva via dator och sparar inga papper, har inga journaler annat än det som läggs in på det sk. Carte Vitale.
Remisser och recept skrivs för hand - patienterna har själva ansvar för sina journaler. Mycket av effektiviteten ligger i detta. Fem personer med minimal administration sköter ett patientunderlag på 2.500 personer. Jämför det med hur svenska läkare har det!!! Klart att det fungerar bra så här.
Sen har de flesta fransmän som har råd (men det är väldigt vanligt som kollektiv löneförmån och då ingår hela familjen) sk. mutuelle, tilläggsförsäkring. Den är i första hand till för att täcka extra kostnader vid sjukhusinläggningar och kostnader för rutinsjukvård som inte täcks av socialförsäkringssystemet. Den täcker dåligt tandvård och glasögon - precis som i Sverige. Å andra sidan är tandläkarkostnaderna ett minimum jämfört med Sverige.
Har man en kronisk sjukdom som cancer, diabetes, hjärtsjukdom och lite annat förstås betalar man ingenting i arvoden, besök eller läkemedel. Man är "cent pourcent". Jag kan inte systemet i sin helhet, det här med mutueller är en djungel som fransmännen själva heller inte kan.
Tilläggas kan att varje gång vi uttalar vårt beröm eller tacksamhet över den hjälp vi får blir läkarna här MYCKET förvånade. "C'est normale" säger de och blir extra glada över berömmet. För se fransmännen själva är inte alls nöjda med sin sjukvård - hur katten det nu kan gå till. De är väl vana vid den här höga servicenivån och tar den för given.
Det ska också sägas att det säkert inte alls ser ut så här i hela Frankrike. I vårt område är det läkar- och sjukhustätt - det är populärt att bo här. Det duggar tätt med mottagningar, specialistkliniker, privatmottagningar och det finns ett apotek (med mycket välutbildad personal som ofta kan fungera som första vårdinstans för egenvård) i varje liten by.
Men servicegraden är hög, man tar sin hälsa på allvar, det förebyggande är väldigt viktigt men inte minst det rehabiliterande arbetet sätts i första rummet. Här skiljer sig synsättet markant mellan Sverige och Frankrike. Här får man inte sköta sin egen sjukgymnastik eller rehabilitering efter operationer av knän, axlar eller höfter t.ex. Det görs på speciella rehabkliniker och konvalescenthem - sånt som fanns i Sverige förr men är borta nu.
Det är många som vittnar om hur väl vården fungerar i Frankrike. Många frågar om vi inte känner oro inför att lämna det svenska systemet, men nej det gör vi inte. Nu ser vi bara fram emot att bli inskrivna. Gunilla www.rivieramoments.com
Hej!
det låter ju verkligen fantastiskt och det är precis så jag själv skulle vilja arbeta som distriktssköterska. När jag startade min bana inom vården. Om man ska "klaga" på något skulle det väl vara vaccinationstäckningen som inte ärr fullständigt bland franka barn och detta resulterar i tex mässlingutbrott. Något att tänka på om man reser till Frankrike med yngre barn som inte är fullvaccinerade ännu.
Kram Anna
Skicka en kommentar