Ungefär som på den här bilden vill jag att mina läsare ska känna sig. Här ska man kunna hitta något som känns bra för själen, något intressant att fundera över eller bara delta i en reflektion kring hur det är att bo och leva i ett annat land än i Sverige.
Då och då dyker det upp kommentarer kring mina blogginlägg som leder till diskussion. I många fall både intressanta och fördjupande. Och, tyvärr, i andra fall aggressiva och elaka kommentarer som genast förtar den goda stämningen och leder in på trista stickspår. Ofta i en ton som idag tyvärr är alltför vanlig på nätet - hård, oförsonlig och näst intill illvillig. Man får ruska på sig för att bli av med obehaget.
Nyss var det en sådan diskussion här hos mig om publiceringen av bildmaterial på bloggar som till en början engagerade flera läsare. Men till slut helt spårade ur. Detta har jag besparat mina läsare eftersom man tack och lov har möjlighet att plocka bort anonyma och/eller kränkande kommentarer så fort man hittar dem på sin sida. Det är förstås gjort och kommer att göras om det dyker upp igen.
Men jag tackar mina övriga läsare för en intressant diskussion på inlägg som jag tagit bort i sin helhet för att inte i onödan blåsa liv i den glöden igen. Tack för ert engagemang och en intressant diskussion. Det var meningen att den skulle sluta i en vänlig atmosfär av sämja trots olika åsikter. Går inte det får man gå vidare!
11 kommentarer:
Helt rätt. Vissa kommentare kan och bör man bortse ifrån!
Klimakteriehäxan: Hej! Och tack för din kommentar. Det är inte helt lätt att vänja sig vid detta men det är som du säger. Bortse ifrån!
På min sida visas din bild som dubbelexponerad eller nåt sånt. Suddig är den i alla fall. Hur menar du att du vill att vi ska känna oss? Eller har det blivit nåt fel på bilden? Jag förstår inte din liknelse.
Inger: du får känna dig precis som du vill. Dubbelexponerad eller inte. Det var egentligen mest färgerna jag tyckte kändes harmoniska och vackra.
Man ska inte behöva ramla in på min blogg och hamna i mörka och dunkla "färger", ungefär så. Men som med allt annat: "it's all in the eyes of the beholder"
Jag förstår precis hur du menar.Men så är vi rätt lika i vårt sätt att uppfatta saker och ting. Grälmakare och gnällputtar tar vi bort!
En bild helt i min smak. Lite akvarell över den. Något för dig att måla?
Jag har inte märkt nåt av det. Kanske för att jag inte är så flitig med bloggandet längre. Men det är väldigt tråkigt när man skriver och menar en sak - och läsare tolkar det helt åt skogen och börjar debattera. Ett par gånger har jag råkat ut för det. När jag hade bloggat nåt enda år, fick jag en lång kommentar om hur elak jag var. Att jag svarade så fruktansvärt hånfullt hos andra, den här personen hade sett mig lite överallt och följt mina vassa kommentarer.... det kändes lite läskigt. Speciellt som jag är mesigt snäll - fast med bisarr humor. Och det är klart, om man inte känner igen humor, så...
Sen har jag haft några som svarat så tjurigt och trist att jag har slutat läsa deras bloggar.
Men hos dig är det alltid trevligt. Kanske är det avundsjuka du har råkat ut för? Jag törs erkänna när jag är avundsjuk, då brukar det gå över.
Det är tråkigt när diskussion och meningsutbyte där man tycker olika liksom legitimerar påhopp från anonyma (nästan alltid) belackare. Den mekanismen är läskig. Var håller de hus annars?
Musikanta: jag håller med dig, det blev alldeles av sig själv en så vacker bild. Säkert målningsbar!!
Bloggblad: skönt att höra att du också varit med om detta. Det är inte klokt när man ser vad folk kan klämma ur sig. Nätets avigsida detta med ett alldeles för högt tonläge. Stod man mitt emot varandra skulle det aldrig förekomma! Och, jo nog är det mycket avundsjuka i detta - det finns många som gärna vill häckla oss för det franska livet!
Cruella: jag håller helt med dig. Det är faktiskt läskigt med den här mekanismen och man undrar hur de här människorna fungerar i sin egen vardag? Alla är ju inte anonyma (vilket ju är superfegt)men drar sig ändå inte för att inte hålla sig inom vettiga diskussionsramar utan eskalerar till riktigt obehagliga påhopp.
Usch, hoppas det nu är över för den här gången:-)
Monet,
Fortsätt med dina intressanta inlägg och "reportage", de är uppfriskande.
Jag håller inte med i allt men så fungerar det i livet.
C´est la vivre!
Fellini
Tyvärr är det väl alldeles för lätt att gömma sej, anonymt, på nätet. Men hoppas inte du nedslås - dina betraktelser och bilder är inspirerande för en frusen nordbo :)
Skicka en kommentar