Tänk vad man kan hitta ibland när man går igenom hela det stora bildmaterialet i jakt på något helt annat. Det här är ju ett uruselt foto, taget i pixlarnas begynnelse och med spegeleffekter i bilden. Men jag blir varm i hjärtat när jag ser de här ungarna igen.
Petter och hans lillasyster Linnea är det - barnen från en skärgårdsby nära oss på den tiden vi bodde på ön. En med mörka bruna ögon - arv från pappa som hade fransk mamma faktiskt, en med de klaraste ljusblå, med rödlätt hy och röda inslag redan i bebishåret. Under många år följde vi dem, från det den lilla Linnea föddes och framåt.
Idag är de över tonåren och säkert på alla sätt på väg in i vuxenvärldenoch var de håller hus vet jag inte längre. Inte heller om den här tavlan som jag målade till deras pappa för länge sedan också hänger kvar i det gamla skärgårdshuset. Hoppas kan man ju!
2 kommentarer:
Fantastiskt vilka begåvningar det finns här i bloggvärlden!
Älskar dina porträtt, personligheten kommer fram så tydligt... Både uttryck o ögon :)
Skicka en kommentar