Lever du?...

...undrar man i Sverige. Närmare bestämt Pensionsmyndigheten. Och skickar oss blankett med föreskrifter på både svenska och franska om att det är viktigt att de får veta att vi fortfarande är vid vigör och gifta med dem vi uppgett och att adressen är densamma etc.

De här dokumenten skickas till alla utlandssvenskar som får sin pension utbetald från Sverige. "Levnadsintyg" kallas det och jag minns att Bodil Malmsten i sina första böcker från Finistère tyckte det här var ett himla påfund.

Men man får förstå det. Hur många historier har man inte hört om i Sverige invandrade personer som i åratal kvitterat ut pension för sedan länge sen döda föräldrar. Kanske är det en myt, en fördom eller bara en vandringshistoria men jag brukar tänka på det här när vi snällt går ner till vårt borgmästeri för att få de korrekta stämplarna och intygsunderskrifterna. Det är väl klart att Sverige vill ha koll på sina medborgare, var än i världen de befinner sig!

"Ja, ni ser ju levande ut" brukar de säga, de franska tjänstekvinnorna på La Mairie. Och så ler de. Det här är ju inte något de normalt behöver befatta sig med men de har lärt sig. "Oh là, le Certificat de Vie" säger de och tar emot de här viktiga papperen  och kollar för säkerhets skull också våra pass.

Sen kommer borgmästaren och skriver under och det stämplas på flera ställen så att vi i vederbörlig ordning kan skicka tillbaka papperen till Sverige. Sen kan man därifrån fortsätta att skicka oss vår rättmätiga pension ett år till. Inget levnadsintyg - inga pengar, så det är bara att gilla läget.

Klicka gärna på bilderna och läs. Den som vill ha gratis fransklektion kan jämföra de båda dokumenten!