Hos tandläkaren

Det var ett bra tag sedan vi var hos vår franske tandläkare Monsieur D. Minnestrogna läsare drar sig till minnes att detta är en liten fransk-kinesisk man som har sin praktik ihop med sin tvillingbror och de är verkligen äkta enäggstvillingar så det gäller att se upp till vilket behandlingsrum man hänvisas. De tassar runt i mottagningen båda två (kanske medan de väntar på att bedövningen ska ta) och hälsar alltid artigt på alla patienter i väntrummet och ler ett fullmåne-leende mot alla. Är man det minsta nervös försvinner detta inför de här två super-coola bröderna. Båda är dessutom välrenommerade tandkirurger som kan sina saker.

Monsieur Maurice D som är vår tandläkare är känd för att vara mycket duktig men ständigt försenad. Så vi beväpnar oss med böcker och tålamod och sätter oss i väntrummet som ser likadant ut som det alltid gjort. Stolarna skulle behöva en tvättomgång, den stora fotobilden på pojken med mjölktänderna hänger fortfarande på snedden.

Jag har för första gången bitit av en plomb. Det var en plastfyllning som sattes in i samband med att jag bytte samtliga mina amalgamfyllningar till plastditon på 1980-talet. Då sas det att de inte skulle hålla särskilt länge. Pytt! De har varit extremt tåliga men en rå rödbeta kan ta kål på vad som helst efter mer än 30 år, så ock denna fyllning.

Jag ringer tandläkaren och får tid (förstås) inom några dagar. Sekreteraren beklagar att det inte kan gå fortare men vi är nöjda båda två, jag har inte ont och kan vänta. Maken passar på att hänga på för en rutinkontroll och tandstensborttagning.

Monsieur D är denna dag faktiskt inte särskilt försenad. Han skrattar sitt galna, fnissiga kinesiska skratt när jag förklarar att jag dessutom har en vaxpropp i ena örat och därför hör dåligt på den sidan. Sen råkar han trycka sig mot det hörande örat när han snabbt och konstnärligt fixar till den avbrutna plomben. Jag får alltså gissa mig till när han säger: Öppna och stäng munnen, spotta och skölj. Och jag övergår till att nicka när det till slut känns bra.

Det tar mindre än en halvtimme och då får han jobba lite med detta. Inte det minsta ont gör det, han är lätt på handen som en dunfjäder och sen är det makens tur. För honom tar det också cirka en halvtimme men allt är OK och vi får båda lugnande besked. Och många frågor om hur vi ska tillbringa julen - ska vi vara kvar här i det just nu regniga Provence eller ska vi åka till den mörka och snöiga Norden?

Vi har inte tillräckligt med kontanter med oss inser vi när det är dags för betalning. Det spelar ingen roll, här betalar man med kort vilket är en nyhet. Vad det kostade? För mig med helt ny plastfyllning/krona cirka 350 kronor. För makens totala genomgång och tandstensborttagning med smärtfritt ultraljud ca 250 kronor.

Sexhundra kronor för allt detta för oss båda två. Vad hade det kostat i Sverige undrar vi eftersom vi har noll koll på tandläkarkostnader där numera?