torsdag 23 augusti 2012
Sverigeresan. Äntligen i Sverige!!
Vi lämnar vår fina tyska havscamping och tar det välbekanta skuttet över till Danmark och sen via Öresundsbron in i Sverige. Jag upptäcker först efter halva vägen att vi är just på själva bron, fördjupad i kartläsning som jag är. Och rätt blasé på detta också, jag vet inte hur många gånger vi kört här nu. De enda gångerna jag tycker det är riktigt läskigt är när det blåser. Husbilen är hög och det är fruktansvärt obehagligt när det kränger och svajar och man ser segelbåtarna djupt under sig, små som leksaksbåtar. Bara tanken på att köra igenom räcket och sen störta ner mot havet gör mig kallsvettig.
Så passerar vi skylten Sverige mitt på bron och jag tänker: det känns absolut ingenting. Konstigt. Nu är vi i Sverige, visserligen på en bro och snart ska vi passera en ödslig tullstation där man alls inte kan tulla in någon hund eller visa upp hennes pass så vi kör förbi och hamnar i det platta Skåne och det känns fortfarande inte alls att vi nu är "hemma". Jaha, Skåne, nu är vi här på den femte dagen, det är svalt och skönt och vi letar oss så småningom fram till min systers nya gård nära Båstad där vi ska stå med husbilen några dagar.
Åh, så fint hon bor. En alldeles nybyggd gård med underbart vackert vitt boningshus där ljuset flödar in, en fin ekonomibyggnad och ett otroligt fint stall för de vackra spanska PRE-hästarna hon och nye mannen föder upp. Allt ligger placerat så att det blir en kringbyggd gård. Utsikten är fantastisk och från övervåningen ser man havet glittra. Nordvästra delen av Skåne är den vackraste i hela landskapet, det har jag alltid tyckt,
Mamma väntar med middag så vi åker iväg till henne, några mil bort. Och där har flaggan hissats för nu har äldsta dottern och svärsonen kommit hem och det bjuds på champagne i trädgården, den vackra med utsikt mot Söderåsen.
Och inomhus har mamma dukat så fint, så fint och gjort en underbar lax med urgott "täcke" på sig. Till det en fantastiskt god citronsås och så svensk färskpotatis. Åh, nu känns det ändå att vi är hemma. Hemma hos mamma som sina 87 år till trots alltid trollar fram gourmetmiddagar. Som synes, uppskattas det också av min syster T och familjens ålderman H, 96 år snart!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Söderåsen! Min favoritskåneås! Där skulle jag definitivt kunna tänka mig att bo någon gång.
Skicka en kommentar