Tillsammans med svenska goda vänner gör vi en utflykt till en liten by några mil norr om oss. Byn, som heter Carnoules, är egentligen inte känd för någonting mer än att den på sin tid var järnvägsknut. Lite sömnigt ligger den där, omgiven av vinodlingar och med några tomma, typiskt franska små bygator som vi kör på medan vi letar oss fram till vårt mål.
Varför tar vi oss hit? Jo, för att jag då och då surfar runt och försöker hitta lite annorlunda utflyktsmål, inte minst när det gäller att hitta genuin provencalsk "husmanskost". Jag ramlar över byns restaurang som ligger mitt emot järnvägsstationen. Den är över hundra år och har varit hotell och restaurang lika länge även om hotelldelen ligger nere nu. "Det är för mycket papper och administration att sköta", säger Madame.
Nuvarande ägare har drivit restaurangen i över 30 år. De som var före dem drev den under båda krigen, också i många år. Den heter "Chez Doudou" - hos Doudou (som egentligen är barnspråk för snuttefilt/gosedjur) och är av rustikt och enkelt slag. Här får vi precis det vi letar efter. Genuin atmosfär, jättevänligt bemötande och restauranghunden förs genast fram för att hälsa på Dessi som får vattenskål och många klappar av både servitris och lunchgäster. Lite nyfiket blir vi betraktade - det är nog inte många turister som brukar stanna till här.
Men det är faktiskt tur att vi har reserverat för det blir strax fullt efter klockan tolv. Och priserna är verkligt facila. "Madame Doudou" lagar själv allt och det känns att detta är verkligt hemlagat - det är som att sitta hemma hos någon och bli bjuden på mat. För 11€ kan man få en trerättersmåltid inklusive bordsvin och kaffe men det är lite f ö r mycket "tripes", dvs inälvsmat och kokta fårfötter för vår smak. Den ensamme mannen vid bordet som verkar vara daglig stamgäst äter just sånt och verkar tycka det är gott dock.
Vi går upp till 14€-menyn och får för det en hemlagad fiskpate med räka, sallad och majonnäs. Huvudrätten är underbart god och mjäll lammstek med stekt potatis och parmesangratinerad kokt endive. Det ser inte så mycket ut för världen och uppläggningen är långt ifrån den fina världens men åh, så gott det är. Makens efterrätt är en av favoriterna - Iles flottantes - flytande öar. Dvs friterade äggvitebollar som flyter runt i god vaniljsås.
Till det hela serveras traktens goda bordsvin i enkla flaskor och lika mycket vatten till det. Det är inget tjafsande om årgångar eller annat, bara vanligt gott och enkelt vardagsvin. Vi har blommor på bordet, bomulllsdukar och riktiga servietter och en otrolig service - det kommer rara flickor och ordnar för oss på bästa sätt.
Vi får klart för oss att fredagar är bästa dagen att komma men då måste man absolut reservera bord. Varannan fredag serverar Madame sina Moules Frites, musslor med "påmmes" och varannan fredag är det favoriten "Aioli", en fisk, skaldjurs-, ägg och rotfruktstallrik med mängder med vitlöksmajonnäs. Helt otroligt gott och en av våra favoritmåltider härnere.
Vi ska luska ut när det är fredagsaioli-dags igen. För då åker vi till Carnoules och äter en trerätters med vin och kaffe för 14€ - cirka 125 svenska kronor. Helt oslagbart och mycket prisvärt också härnere. Så kul kan man ha en vanlig vardag i Provence!
1 kommentar:
Åh Gudars skymning så gott det där ser ut..! Om jag någonsin ska ta mig en tur utanför 50-skyltarna här hemmavé, så får det nog bli en culinarisk resa söderöver. Jag har alltid sagt "Skottland" förut när någon har frågat, men nu vette sjutton.
Skicka en kommentar