Ibland, när jag ramlar över bilder jag inte sett på länge kan jag känna en väldig längtan efter katterna vi hade på vår skärgårdsö. Det här är Cayenne, en jättefin raskatt, Maine Coone och så små småningom mamma till Hopi, Maya, Inka och Suni - de små indiankattungarna som förhoppningsvis lever och har det bra fortfarande hos sina mattar och hussar. Hopi bor på Gotland hos Pius och Co., hon som odlar så fina pelargoner dessutom.
Och Cayennes starka karaktär lyser igenom i blicken. Den katten visste precis vad hon ville!
.
Och Cayennes starka karaktär lyser igenom i blicken. Den katten visste precis vad hon ville!
.
4 kommentarer:
Ja, tänk att man kan se i ögonen vilken karaktär ett djur har .., kanske människor också ,-)
Hon påminner lite om Vira, gunnar i Jämtlands katt.
Vad roligt att se foton på Hopis mamma, han är ju sin mor upp i dagen.
Tänk att han fyller hela 7 år den 15 juni i år, det känns inte så längesen vi var hos er på ön och hämtade honom.
Elisabet: jo, nog ser man i ögonen, också på djuren vilka själar dom har. Vår lilla milda pudel nu t.ex. Men som minst sagt kan säga ifrån om det behövs.
Pius: vad roligt att du såg bilderna, jag som är så kass på att länka och aldrig tar mig tiden att lära mig tänkte telepatiskt att du skulle hitta hit. Och visst är han lik sin mamma, jag tyckte de var de allihop men mest han faktiskt! Och, ja sju år sen, det är inte klokt så fort tiden gått!
Hej, min "namn-syster" Monica!
En så fantastiskt fin katt!!
Ett pluss-poäng är naturligtvis att hon liknar den katten som farmor och farfar hade under min barndom och ungdom.
Hon hette Kajsa och blev jättegammal!
Kommer inte ihåg precis hur gammal, men hon var där "alltid".
Många hälsningar från Monica i Lysekil.
Skicka en kommentar