Det finns faktiskt ett antal restauranger och vi stannar på en av dem och jag äter kräftor. Inte som i Sverige, här serveras de varma i en slags tomatsås. Inte särskilt goda och väldigt kladdigt!! Makens grillade lammkotletter, timjankryddade åts däremot med förtjusning.
Vi passerar sen en urläskig bro där jag får hålla i mig för att inte pipa för högt av förskräckelse. På gps:en syns att vi nu är nästan högst upp och på väg ner mot sjön igen. Och vår lilla övernattningsby Moustiers Sainte Marie.
3 kommentarer:
Vi körde där på kvällen och natten och det är jag glad för ,-)
Jag minns att bergväggarna lyste vita och när vi någon gång såg hur högt uppe vi var, så ville man bara blunda.
Jag behöver bara titta på bilderna för att det ska ila i benen på mig. Hade nog haft svårt att titta ut/ner och beundra landskapet...
Men visst är det vackert!
Det där överhänget hade inte husbilarna klarat, eller hur? Hua...
Skicka en kommentar