Kattungar

För några dagar sen ringer en av småflickorna på vår dörr. Och visar upp att precis utanför oss, vid roten av den stora eken som är planterad vid garagenedfarten, där har en av områdets vildkatter lagt sina tre små ungar.

Det blir ju en uppståndelse och i två dagar kommer alla områdets barn och de vuxna också och kikar in på de små, alla tre med olika teckning. Mamman håller koll på vad som händer men låter sen våra grannar P och S få ta fram dem och vi gullar alla med de små sötingarna. Som piper och klamrar sig fast vid händer och tröjor.

Vi gissar att de är ungefär 4 veckor gamla, de har fortfarande alldeles blå ögon men är runda om magen, rena och välnärda. Flera av områdets manliga invånare markerar dock sin irritation över att kattbeståndet återigen ökats och låter sig inte charmas alls. "Släng dom i floden" säger man.

Om det är barnens ideliga besök, kattmamman själv eller någon fransk "katthatare" som ligger bakom vet man inte. Men nästa morgon är alla kattungarna borta. Mamman också. Men redan nästa dag är hon tillbaka, den svart-vita tuffa katten som trots att Dessi vaktar, ändå smyger sig in i vårt kök och äter upp hennes mat.

Har hon flyttat på sina bebisar själv tro? Eller har de gått ett omilt öde till mötes? Väldigt söta var de iallafall!