Återbesök på franskt sjukhus

Det har blivit dags för återbesök på det franska sjukhuset. För första gången ser jag det utifrån på rätt sätt och får en uppfattning om hur det ser ut både runtikring och också inne i själva sjukhuset. Förra gången kom jag med ambulans och rullades på bårar hit och dit och såg egentligen mest droppställning och olika tak. Och sen själva det trista sjukhusrummet förstås.

Nu får jag ett mycket bättre intryck. Det känns modernt och välskött, det ligger fint med utsikt mot bergen och har en välkomnande entré med vänliga receptionister. Det finns inte någon sjukhuscafeteria så som man är van vid i Sverige, inga allrum på avdelningarna heller men en liten hörna med kaffeautomat finns och en pytteliten tidningskiosk där man kan köpa lite frukt, choklad och leksaker till barnen.

Ddet blir lite trassel med mitt sjukkort och lite av den franska byråkratin visar upp sig men det löser sig snabbt. Det är ingen väntetid alls och min buttra doktor visar sig den här gången vara på både pratsamt och gott humör och ställer frågor på ett omtänksamt och proffsigt sätt. Plötsligt blir inte det omedelbara operationshotet lika akut, nu bestäms det istället tid för ytterligare undersökningar om en månad och så får det bli diskussion om nästa steg när man sett resultatet av detta. Innan undersökningen som sker under narkos är det först ett förberedande möte med narkosläkaren och jag får ett papper med ett batteri av hälsorelaterade frågor att besvara. Det känns nästan som i USA!

Jag får lite nya mediciner, blir undersökt och får lugnande besked om att det nu kommer att bli bättre. Det känns genast bättre och kanske är det därför jag också ser själva sjukhuset med andra och lite gladare ögon!