Livet i en sydfransk by: Bilder till Blommor och sänggrannar

måndag 11 juli 2011

Bloggblad sa...: Men fy så besvärligt du har haft det! Stackare. Nu har jag scrollat och läst och förfasat mig över behandlingen. Och över mobbninghistorien... (jag har en väninna som föreläser och skriver böcker om mobbning, klart att jag ska skvallra vid tillfälle!)

Hoppas verkligen att du blir bra från dina divertiklar - läker de inte ut av sig självt? Jag vill minnas att min svägerska låg inne för det för många år sen - men det försvann.; 11 juli 2011 kl. 22:48
Monet sa...: Bloggblad: kanske framstår min berättelse som mera eländig än den var. Den är ju färgad av att jag också befinner mig i ett annat land med andra seder och koder och ett språk jag visserligen behärskar men som inte är mitt eget. Man känner sig ganska utlämnad och blir därför beroende av att människor ser en och utstrålar vänlighet och omsorg. Det fick jag av många men det fanns undantag!!

Om du vill skvallra om mobbing kan du berätta att här i Frankrike är det ett stort problem. Nyligen sparkades en 13-åring ihjäl utanför sin skola.

Det är ofta barn som Alexandre som drabbas. Dvs skötsamma, duktiga men tysta barn. Ofta är de vad man här kallar "precosse", dvs intelligenta, före sina jämnåriga, "lillgamla" och hårt arbetande i skolan. Väldigt trist!; 12 juli 2011 kl. 09:42