Ett tanigt litet skott från den stora moderrosen planterades i kruka. Sen stod den i mörker och torka ett par veckor innesluten i den stora flyttbilen innan den gav sig iväg på sin resa från Sverige till södra Frankrike för nästan två år sedan.
I augusti i år har vi bott här i två år. Det är ofattbart så fort det gått. Men om inte annat så ser man det på trädgårdsväxterna, på samma sätt som när man ser på barnen att tiden går.
Från att ha slokat i den provencalska hettan förra året har vår franska ros nu tagit fart och klättrar uppför en av pergolapelarna vid vår terrass. Frodig och stor stod mammarosen vid vår ytterdörr i skärgården och prunkade alltmer för varje år. Det känns hemtamt med den välkända rosen också här. Lite av hemma då och hemma nu.
4 kommentarer:
Det verkar som om klätterrosor behöver en viss tid att etablera rotsystemet innan de skjuter i höjden.
Roligt att se att er planta trivs, men konstigt vore det väl annars ;)
Oh, jag blir så rörd. Tänk att mamma ros fått ett litet skott att växa i Provence, 250 mil bort. Och att lilla plantan frodas så fint!
Jag har nu, i maj, planterat nio fruktträd och 11 olika rosor ute på vår skärgårdsö.
Jag känner mig nästan gravid!
Härligt att få med sig en sådan skönhet och att den blommar alla redan. Min har inte ens fått knopp ännu,men glädjen är stor ändå att den över huvudtaget lever efter den stränga vinter vi haft här. Ta dig gärna en titt hos mig på min Flammentanz och alla de andra rosiga skönheterna.
Lev gott :)
Christina: ja du kanske har rätt i det här med rötterna. Nu slår den ut så man ser det. Klase efter klase!
Brutus: det är roligt att ha med ett rosbarn från Sverige, det känns extra. Håller tummarna för att det blir en fantastisk skärgårdsträdgård där på ön!
Vildrosen: åh, vilken fin Flammentanz (och andra växter) du har också.
Skicka en kommentar