Lite suddiga bilder blir det i Alla Helgonsmörkret utanför vår dörr. Den ena gulliga ungen efter den andra dyker upp, bankar på dörren och vill ha sina "bonbons".
En del av de små förstår förstås ingenting men tycks ändå mycket nöjda med att så många vuxna ser till att deras godispåsar blir välfyllda.
Jag frågar förstås om jag får fotografera och det går så bra så. Ett par av pojkarna, de på sista bilden ringer på dörren en gång till. När jag erbjuder dem mera godis säger de: Non, non Madame, vi har fått det vi ska. Men vill ni vara snäll och ta ett foto till på oss?
Och så ser de så skrämsiga ut de nånsin kan och blir mycket nöjda med resultatet.
Jag ler för mig själv hela kvällen, särskilt efter att en pojke i tioårsåldern med en stor grismask på huvudet sträckte sig upp och buffade mig på kinden. "Un gros bisous pour vous et merci Madame" sa han när han fick sina karameller. En stor puss till er Madame och tack så mycket!
Vavava, som Christina brukar skriva. Vilket underbart folk detta är!
5 kommentarer:
Bättre suddiga bilder än blixtbilder :)
Jättefina ungar allihop, och så gulliga till sättet.
Förstår att du hade ett leende på läpparna hela kvällen.
Ja, fransmän, när de är som bäst, är verkligen - kultiverade. T o m de minsta.
Härligt att läsa om. Det behöver man ju inte skriva jämt, för det vet du ju.
Men jag skriver det ÄNDÅ.
,-)
Hälsa maken.
Ni verkar ha gott om monster i Provence ;-), fast de var då väldigt gulliga sådana, som delade ut pussar i stället för bus!
Kul att se och höra!
Kram!
Instämmer! Roligt reportage och kul att se hur den franska artigheten spiller över även till småmonster.
Trevligt Halloweenreportage och att bilderna blev lite suddiga gör inget alls. Det finns en stämning i dem som hade gått förlorad helt om du använt blixt. Nu fick vi uppleva lite av den också, vilket känns fint.
Skicka en kommentar