Nu är det dags att gå till vårt stamställe i byn: La Table. Den ligger i en före detta porslinsfabrik och innehavarna är hon som serverar och han som lagar maten.
Den är av typisk provencalsk rustik stil, alltid rykande varm och direkt från spisen. Vi har varit här så många gånger nu att vi tas emot med kindpussar och glada tillrop.
Nu får vi berätta om vår Sverigesommar och höra om värmeböljorna i augusti här i byn. "Canicule" som sådana heter, har det varit några stycken, över 40 grader varmt i dagar - usch!!
Mest för att kittla Christinas ankbröstsmaklökar kommer här en bild på Le Chefs tillredning av ett sådant. Fettet kvar, rosa inuti, med murkelsås, haricots verts lindad i bacon, grillad tomat med kryddröra och sen kanske en polenta eller majspudding? Urgott men lagom för två starka karlar - jag orkar hälften.
Intill oss sitter en barnfamilj med två småpojkar som har mycket spring i benen. De jagar restaurangkatten (jo, det är sant, den bor där) så att den till slut finner för gott att gömma sig bredvid makens stol under bordet.
Ute är det ljummet och mörkt med fullmåne. Det är tyst och tomt i gränderna.
En vanlig vardagkväll i vår lilla by.
6 kommentarer:
Men det är ju min lilla Loppan som ligger där under den gula bordduken!
Restaurangkatt - härligt! Och jag VET hur god maten är på er kvarterskrog. Yum.
Mmmm, vilken vardagslyx!
Maten verkar himmelsk och att det finns en katt i lokalen är ju ett stort plus!!
Kram!
Javisstja, det var ju mat i bloggen också (säger djurfrälsta läsaren som bara vill se levande djur, nästan. Särskilt Dessi).
Jag tror jag åker till City idag och köper ankbröst, bara för att prova. Och kalvlever, det var länge sedan,
Perfekt ankbröst, så ska det se ut :)
Hej!
Jag läste ett tidigare inlägg i din blogg om hunden Mambo.Jag förstår inte att det finns så grymma människor.Det är ändå skönt att veta att de som vill göra gott finns.
Kram Agneta
Skicka en kommentar