Eftersom det fortfarande är lugn och ro och stilla promenader som gäller för hjärtpatienten tar vi Dessi med oss och går runt i vårt gulliga område.
Jag som älskar hösten med alla sprakande färger känner en saknad efter den svenska naturen just nu. Men när jag börjar se mig omkring så upptäcker jag att det gulnar och glöder också här hos oss i den sydfranska byn.
Annars är det märkliga och kolliderande fenomen. Solen skiner, himlen är blå, luften klar. Vi har 22 grader på eftermiddagarna och kan sitta ute till det mörknar vid sjutiden på kvällen.
Hela dagarna flödar ljuset och det är livgivande och underbart om man jämför med gråtrista november där höstmörkret smyger sig på nästan redan vid tretiden på eftermiddagen.
Vi går långsamt runt på gatorna i vårt område och insuper
färgerna, lavendeldoften (jo den känns fortfarande) och lyssnar till svenskt vårfågelljud i slutet av oktober. Någon form av trastar har mellanlandat här i vår by. Precis som förra året när de flög runt i stora klasar och kvittrande satte sig i träden i vår trädgård.De gör en paus här tror vi innan det är dags för nästa etapp ännu längre söderut.
2 kommentarer:
Jag har följt den här bloggen ganska länge nu, men aldrig kommenterat. Nu måste jag bara säga vilka fantastiska färger det var på sista bilden! Jag trodde inte träd kunde lysa och spraka så.
Gröna Anna: roligt att du följer med! Och ja, jag håller med, jag blev också helt betagen när jag fick syn på det här trädet. Väldigt vackert!
Skicka en kommentar