I senaste numret av ett fransk magasin, France Dimanche (som förstås har copyright på alla de här bilderna)
berättas en fruktansvärd historia.Hunden Mambo är i domstolen i Perpignan för att se till att rättvisa skipas. Det är första gången en hund förekommer i ett sådant sammanhang. Men domaren har tillåtit att Mambo får uppträda i rättsalen för att hans förövare också på nära håll ska se vad hon gjort.
Mambo, som liknar Christinas spanska hittehundar som ras tycker jag, har utsatts för något så gräsligt att det faktiskt är svårt att läsa om det. Så känsliga varnas!!
Hans förövare är den 22-åriga Aurélie från en liten by utanför Perpignan. I september i år håller hon, tillsammans med sin medbrottsling, en 16-årig pojke som trotsat lagen flera gånger, fast Mambo, häller bensin över honom och tänder på. "De satte eld på honom ungefär som när man bränner upp en bil" säger ett vittne.
Den arma hunden har räddats och omhändertagits av en djurrättsorganisation som sett till att han fått specialistvård i flera veckor. Idag kan Mambo, efter att ha legat med morfindropp i veckor och fått sina brännskador omsedda, gå på tre tassar och äta själv. Men man ser ju på hans öron och på de andra bilderna hur extremt svårt skadad han är.
Den unga flickan och hennes medbrottsling visar inga tecken till ånger, bara likgiltighet berättas det. Hon döms till 6 månaders fängelse, hon får inte använda eld och heller inte inneha sällskapsdjur de närmaste fem åren. Pojken döms till ungdomsfängelse.
"Mambo har räddats tack vare er" lyder rubriken. Hans öde har upprört många och han har fått en egen fan-club som samlat in över 140.000 kronor för hans vårdkostnader. På nätet finns en sajt "Justice pour Mambo", rättvisa för Mambo där över 11.000 personer har skrivit under.
11 kommentarer:
Hu, så hemskt! Men min tanke är ju förstås om hunden kan få ett normalt hundliv utan värk. Kan det verkligen läka ihop?
Empatilös... blir man om man inte blivit sedd och fått kärlek och om ingen har brytt sig om'en...
Jag har gått in på franska sidor och läst och sett fler bilder som jag knappt står ut med att se.
Jag håller helt med Bloggblad om det hon skriver om empatilöshet.
Stackars, stackars lilla hund.
Du är observant, för visst är det en podenco, en av de vänligaste hundraser som finns vilket gör det hela ännu grymmare.
Jag blir djupt bedrövad av både hundens öde, och av människobarnen som är så allvarligt störda.
Å, Gud, så hemskt!
Det är säkert så som Bloggblad och Christina skriver .., men jag fattar det ändå inte.
Nä.
Aldrig, att jag gör.
Så fruktansvärt! Stackars lilla hund! Det är ett under att man lyckades rädda den.
De här ungdomarna måste ha svåra mentala problem, här behövs både fängelse (så de inte gör om det) och psykiatrisk vård. Långvarig! Något är fruktansvärt fel med dem, och om inget görs kommer de förmodligen att ge sig på barn och åldringar här näst.
Ingen empati, inga normer eller gränser verkar finnas. Jag hoppas att förövarna utöver sina straff även får någon form av vård så de börjar fungera som vanliga människor, för deras handlingar är lika fruktansvärda som avskyvärda.
Den här hundens öde har hemsökt mig hela kvällen.
För det mesta undviker jag att gå in på de hjälporganisationers sidor där jag hittade våra hundar. Går jag in så vill jag adoptera dem alla.
Jag borde vara luttrad, så många hundöden som jag har följt i Spanien.
Jag ångrar att jag var så tvärsäker på att Mambo var en podenco. Han ser ut som en podenco, men man vet ju aldrig med blandraser.
Eftersom det inträffade i Pyrenéerna är det ju rätt troligt att det faktiskt är en podenco. Inte för att det spelar någon roll egentligen...
Du får gärna informera oss om hans vidare öden, om han klarar av de svåra brännskadorna...
Christina: Jag tror han klarar brännskadorna - de har ju tagit bort morfindroppet och bandagen - och jag tror han får en toppenfamilj att bo hos som bara gullar med honom. De kommer att ge honom ett litet täcke och god mat, och han kommer att vifta på svansen igen!
Bloggblad: ja man får hoppas att hans liv blir så bra det går. Och precis: empatilöst.
Christina: jag har också sett det du sett och det är helt gräsligt. Ofattligt. Jag visste inte att rasen heter Podenco, tyckte bara att han mest liknade Gaya. Det är så sorgligt att det knappt går att ta in.
Elisabet: jag håller med. Det går inte att förstå hur sånt här kan hända.
ab: jag tror du har rätt. Nästa steg för den här sortens skadade ungdomar är att ge sig på ännu värre våld. Har läst nånstans att om barn börjar skada djur, då är det tecken på något som står illa till.
Staffan: javisst är det så. Man får hoppas att de får den hjälp som behövs.
Christina igen: jag förstår om du blev upprörd. Jag funderade länge på om jag skulle lägga in det här just för din skull eftersom jag förstod att du skulle ta vid dig särskilt.
Men jag tyckte ändå att det var värt att visa och visst ska jag försöka hålla mig uppdaterad kring vad som händer honom.
Ab igen: jag tror du har rätt, han kommer att överleva och bli bra och komma till ett bra hem!
Nä, fy så hemskt!
Magen vänder sig på mig, och jag vill kräkas och skrika och gråta över såna här historier.
Visst är det stora störningar hos människor som kan göra sånt här?!?
I stället för att klappa och kela med hunden, väljer man att elda upp den...hur kan man överhuvud taget komma på en sån idé??
Bra att de får sitt straff, om det nu hjälper, är väl en annan femma...
Kram
Annika: Jag tror också han klarar sig igenom det här, annars hade veterinärerna avlivat honom. Det tror jag faktiskt.
Här hålls alla tummar och tassar för Mambo!
Monet: Ja, han liknar Gaia väldigt mycket.
Våra två hundar är podencomixar. Jag skulle tippa 90% andalusisk podenco och så ngt mer som vi aldrig får veta.
Podencos är släkt med faraohunden, och kommer som ras ursprungligen från Egypten.
Jag antar att det var morerna som hade den med sig till Spanien.
Det finns Ibiza-podenco, canarisk podenco, andalusisk podenco, portugisk podenco.
De finns ofta i tre olika storlekar, pequeno, medeo, grande.
Andalusisk podenco (som Gaia och Poppan tillhör) har tre olika hårlag. Släthår (Gaia), strävhår (Poppan) och långhårig.
Det här var en mini-lektion om podencos ;)
Eftersom du bor därnere så kanske du ser några då och då.
I Sverige är de väldigt ovanliga, och få känner till dem. I Spanien är de vanligare än vanliga däremot :)
I found this through Christina's blog and want to add my sympathy. It is so overwhelming to see such cruelty,it is almost too much to bear. And I agree with all of you that something is deeply wrong with children and their fsmilies who do such things. But paws and tail up for the little dog and hopes for a
loving and happy home.
annie
Skicka en kommentar