Apéritifen avslutas och sedan vidtar måltiden. Sammantaget är vi nog ett hundratal personer i den vackra medeltida lokalen. Och för 38 euro - och i det ingår (förutom apéro och snittarna) fritt vin: rött, vitt och rosé, så får vi:
Liten förrätt med carpaccio på pilgrimsmussla på blini.
Smördegsplatta med kräftstjärtar (det finns kräftor i den närliggande floden)
med god hummersås och vårgrönsaker.KILLING (har någon ätit det?), dvs get-unge (chevreau) med någon slags pasta och otroligt god kantarellsås.
Fräsch sallad med getostbit - lokalt producerad chèvre - som jag får tvinga i mig. Gillar inte getsmaken och tycker att killingen har tendens till samma smak men rätten är ändå otroligt god! Allt är hemlagat och kommer ångande varmt till borden.
Och så en stor blaffig efterrättskaka med någon nötsmet emellan, vispgrädde på toppen och så förstås några påskäggsformade chokladkarameller.
Jag lämnar hälften av varje maträtt - det är stora portioner och man blir urmätt bara av att smaka.
Vinet flödar faktiskt, här ska fransmännen köra efteråt och det kan man bli bekymrad över. Vi sitter bredvid ett jättetrevligt par - han är professor i fysik, gift med en fransyska som arbetar för barnens olika rättigheter i England och de bor mitt i centrala London. Hon har ärvt ett stycke mark i en by nära oss där det skall byggas ett hus för deras pensionärstillvaro.
Och med sig har de en excentriskt miljonär, delägare till ett slott inne i själva Toulon. Ungdomsvän till hustrun men det gör inget, säger den engelska professorn legärt, han är gay så det är OK.
Det blir en givande och rolig lunch. En riktig engelsk professor tillsammans med en fransk miljonär med slott i arvstvist visar det sig, och dessutom mycket engagerad i lokalpolitiken - hur ofta träffar man såna? Bara i Provence!
Kaffe och digéstif avslutar det hela. Vi utväxlar adresser och telefonnummer och far sedan hemåt med en trött hund och mätta magar!!
3 kommentarer:
Jag älskar såna här möten. Miljonärer, professorer, arvstvister, ja, de kunde faktiskt vara huvudrollsinnehavarna i en deckare. Och som du sa, hur ofta stöter man på sånt folk!?
Intressant!
Så trevligt det verkar vara på "er" vingård!
Fin bild på Dessi!
Går det bra med makens tandproblem?
Läste om det akuta tandis-besöket.
Återigen ett bra inlägg att visa för min make, du vet, min övertalningstaktik om att det vore bra att bo i Provence...:-)
Kram
Helen
Underbart! Spännande möten med nya människor ger livets guldkant ytterligare glans.
helen: ja, det blev en rolig tillställning. Vi har varit där tillsammans med andra svenska vänner men den här gången hade man placerat oss bland andra fransmän så det blev som på en middag när man måste börja prata med okänd bordsgranne!
Och tanden - eller hålet efter den - mår bra. Infektionen håller på att ge sig och vi är fortfarande glada över hjälpen som kom så snabbt. Övertala på du!
Misan: kunde inte sagt det bättre själv!
Skicka en kommentar