En annan variant av mycket fransk bil. Gör sig fint mot den medeltida stenmuren tycker jag!
Lite bucklig också i baken, precis som det ska vara.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Betraktelser och bilder om vardagslivet i Provence.
6 kommentarer:
Franska bilar i Frankrike är verkligen ett kapitel för sej. Första gången jag var i Paris blev två tredjedelar av mina bilder på bilar. Kul, Monet!
Vilka skojiga hjul!
Ja, och jag bara njuter av att få titta in i den franska folkhemssjälen
Om det nu finns nån sån.
Tack.
De ser ut som små, gamla leksaksbilar!
Gulliga, tycker jag!
Kram
Helen
Det syns att bilen hör hemma på den franska landsbygden. Vid de två besök jag gjort i Paris blev jag förvånad över hur skrynkliga och ibland illa tilltygade även nya bilar var där. Buckliga utan bara den, ibland hade även en ruta tackat för sig vid smällen. Tejp, plast och köra vidare hette tydligen medicinen då.
Mira: Jag förstår precis att det blev bilar för dig i Paris. De speglar just folksjälen som Elisabet talar om.
ab: skojiga hjul? Det ser inte jag - är det att de är övertäckta till hälften menar du?
Elisabet: njut på du - bilarna är den del av den franska själen! För att inte tala om hur man kör dem. Jag har inte vågat göra det själv än just pga det.
Helen: det har du rätt, små leksaksbilar liknar de faktiskt!
Staffan: det där är helt rätt. Även om jag tycker att fransmännen numera har en modern bilpark så nog ser man då och då precis den där sortens lagningar som folk ogenerat kör omkring med.
Även här på landsbygden.
Skicka en kommentar