Dessis barnkammare

Numera hörs ilskna pip överallt och lite närsomhelst i huset.

Dessi har ett antal leksaker som hon är mycket förtjust i. Bland annat pipleksaker. Är det inte hon själv som biter i dem så är det husse eller matte som trampar på dem.

Ofta mitt i natten vid kisstillfällen så man undrar ju vad grannar tror att vi har för oss så dags.

På både nedre och övre våningsplanet har vi en leksakslåda. I den läggs alla leksakerna efter hopsamling ett par gånger varje dag för att vi inte ska snubbla nerför trappan eller någon annan stans och slå halvt ihjäl oss.

Detta tar Dessi som en plikt och en utmaning. Sakerna ska ut igen, ruskas lite med och sen går hon helt sonika därifrån och låter allt ligga kvar. Det är precis som för många år sen när de "riktiga" barnen var små - ett evigt hopplockande av leksaker dagarna i ända.

Men det är charmigt - vi har liv i huset och en liten svart varelse som mer och mer självständigt och kaxigt visar att hon är en medlem i familjen.

Hon inte bara åker med på dammsugaren när städhjälpen kör runt med den. Hon lyckades också vid flera tillfällen sno åt sig hennes ljusblå fluffiga dammtrasa, en sån som man försiktigt torkar data- och tv-skärmar med. Carole gav till slut upp och donerade fluffet till Dessi som nu betraktar den som en av sina favoriter!

Notera också rufset, den långa luggen och utväxta mustaschen. I morgon är det dags för den första trimningen "toilettage du bébé". Just nu är hon, som flera påpekat, ganska lik Obamas Vita-Huset-hund Bo (för Bo Didley, Michelle Obamas favorit och en av mina också).

Inte så konstigt - Bo lär vara en portugisisk vattenhund, kusin till den franska "caniche", dvs pudel, påpekar man stolt här i Frankrike. Och pudel är inte en liten fåfäng sak utan i grunden en hårt arbetande sjöfågeljakthund. Apporterande vilket märks när hon springer efter sina saker och sen kommer och placerar dem framför oss med en uppmuntrande blick: Kasta igen då!