Det ska bli intressant att se om våra franska gäster ens känns vid vårt svenska "coeur de filet provencale". Det kanske är en lika påhittad historia som Tore Wretmans "Pain Riche" och "Epice Riche", baguette och Fyra Kryddor? Här är jag mitt i förberedelserna, skivad potatis har, med steksky stått i ugnen en halvtimme.
Den märkliga oxfilen delade upp sig och föll isär i tre delar vid bryn- och efterstekning men skärs ändå i centimetertjocka skivor och läggs på tegelpannevis ovanpå potatisen. Och så klickar med vitlöks- och persiljesmör.
"Hit kan man förbereda" står det i receptet och så är det också gjort! Det hela ska sen stå i ugn i åtta minuter och allt ska bli varmt och det goda smöret smälta ner på kött och potatis strax innan servering! Sallad och bröd till detta och ett vingårdsrödvin. Men före dess blir det förrätt på nästa inlägg
4 kommentarer:
Men så gott, vad hungrig jag blir. Själv ska jag göra köttbullar till middag:-D
Men herregud, jag dreglar nästan. Har de oxfilé nere på Konsum, månne?
Vilka jätteskivor :)
Det nötkreaturet hade man velat se, som den filén har suttit på.
Vet du, jag googlade och det är tydligen en svensk rätt, vilket ju inte gör rätten sämre.
Så här stod det:
En helsvensk uppfinning för den som inte visste det. Så här lär det ha gått till när denna rätt av en slump kom till. Det var på Bacchi Wapen under Julius Carlssons tid. Man hade under kvällen haft beställningar bland annat på råstekt potatis vid ett bord och oxfilé vid ett annat. Frampå kvällen skulle Julius och några andra i köket själva ha något att äta. Någon fick idén att skiva oxfilén, lägga den på potatisbädden, klicka vitlökssmör över och värma hastigt i ugn. Sagt och gjort. I Frankrike finns också en rätt med detta namn. Men den tillreds på ett helt annat sätt.
Ska bli skoj att höra vad era franska gäster vet att berätta!
Jag gick ner och köpte biff på Konsum (förlåt, Coop) och den såg mörkröd och fin ut. Men var hård som en skosula! Värsta kött jag någonsin fått. Efter 40 minuters idogt stekande gick den knappt att äta.
Jag brukar vara för lat för att klaga, men det blir det absolut den här gången.
Något säger mig att oxfilén ni åt till middag var MYCKET mörare...
Skicka en kommentar