Även om det inte ser ut så på den här just tagna bilden så är Dessi något bättre idag.Hon har, som synes, fått sova i mattesängen (det är ingen vappe hon ligger bredvid, här har vi det lyxigt med tv i sovrummet också). Här vaknar hon till när jag tar bilden och kikar lite slött på mig.
Hon är förstås inte alls sitt forna jag, trött och hängig. Slö. Men hon har iallafall ätit och druckit lite, kissat och bajsat också (inne förstås, nu plågar vi henne inte med kissträning och hon vill inte alls gå ut) och ville försöka norpa mattens ost från mackan. Lite svansviftningar och slicka husses händer har det också blivit.
Jag har googlat som attan på biverkningar efter rabiesvaccinering men det står inte mycket om det och det som står är ofta från homeopatpersoner som är anti-vaccinering generellt och där är biverkningarna så läskiga att jag måste sluta läsa. Det verkar som om det inte var så mycket biverkningar att tala om, typ Christinas hundar, men mina två har iallafall fått det.
Och likadana symptom också: sjuka helt enkelt. Antagligen för att den ena var gammal och den andra är valp och därför extra känslig. Det känns botten att ha utsatt henne för detta men veterinären sa att man kan ge dem den här vaccinationen redan vid tre månaders ålder och hon är fyra. Och hon måste ha den, annars kan vi inte resa till Sverige i sommar och ta med henne. Ska man hinna med var vi tvungna att börja nu. Rabies finns ju också i Frankrike så av det skälet vill man ju också att hon ska ha ett bra skydd.
Jag minns ju hur dålig Max blev (och det är inte ett utan två år sedan han vaccinerades). Men jag kommer inte ihåg hur länge han var dålig. Kanske några dagar. Men vi behövde aldrig åka till veterinären med honom.
Vi ger Dessi några timmar till att pigga på sig ännu mera, blir hon inte det under dagen ska jag ringa veterinären. Gjort är ju gjort, man kan ju inte ovaccinera henne så jag vet inte riktigt vad man kan göra. Det känns som att det nu mest handlar om att hålla koll på hennes "vitala funktioner" och se till att hon dricker och kissar i första hand. Hennes ögon är klara och lustigt nog har det inte runnit något från dem inatt. Kanske den gröna geggan gjorde nåt??
Tack IGEN för alla medkännande kommentarer, det har verkligen varit ett stöd. Underbart!
8 kommentarer:
Det var en efterlängtad rapport!
Skönt att höra att hon är lite lite bättre idag, då går det åt rätt håll i alla fall.
Jag är ju rätt förtrogen med rabiesvaccinationer eftersom alla utländska hittehundar jag känner är vaccinerade, inklusive våra egna.
Vi fick vänta länge på att Gaia skulle visa grönt, innan hon fick komma.
Så det stämmer med det jag vet också, att man kan börja vaccinera en valp när den är tre månader.
Kan undra varför Dessi reagerar så starkt?
Ja, nu kommer man hänga här under dagens lopp och se hur det går med lilla tufsan.
Jag tycker att det är ett mycket gott tecken att hon försökte norpa osten från husses macka...
Veterinären kommer väl bara att säga att man får vänta en dag till och se. Svansviftningen och slickandet bådar ju också gott.
Tittar in nu och då för att få rapporter! Tänker på er!
Oh, vad skönt att höra (ja, ja, läsa då) att den lilla visar tecken på bättring. När R var öronkrasslig för några veckor sedan och jag var beredd att åka in akut en söndag, ringde jag djursjukhuset.
Den snälla djursjuksköterskan svarade att vi kunde vänta om han åt och drack, kissade och bajsade och inte såg ut att ha alltför ont. Han behövde inte äta mängder, men intresse för mat är bra. Ostmacka tyder jag som ett sådant.
Med det inte sagt att du inte ska ringa. Det var bara mitt sätt att vara ärligt uppmuntrande.
Sjuksköterskan frågade också om vi tagit tempen. Hm. det har jag aldrig gjort på R. Vågar inte riktigt - tänk om han hoppar till. Och så har vi ingen termometer för oss heller. Vi lägger en hand på pannan och en hand på plattan - sedan jämför vi. Hihi!
Heja Dessi! You can do this!
Åhh vilken tur att hon verkar bättre.
Usch jag blev orolig igår. Hoppas lilla Dessi piggar på sig under dagen. När jag såg er gamla hund så blev jag sentimental. Så fin hund Max var.
Han ser precis ut så där som du beskrev.
Vår Laika var arton när hon fick lämna och det gjorde hon inte frivilligt. Jag och Laika var kompisar.
Hon hade fått en hjärnblödning och gick snett så min far tog henne till skogen. Han sa han ville göra det själv för han hade aldrig klarat att köra med henne i bilen hem från stan. Tjugo minuter.
Jag minns att jag hörde skottet.
Kram
Susanne
Hoppas allt är bra med er och särskilt lilla Dessi .
Christina: så snällt av dig att engagera dig så och så bra med din erfarenhet av rabiesvaccin. Tur att dina inte reagerat, men jag har ju nu haft TVÅ som gjort det.
Ska lägga ut bild på lilla "tufsan" som blir stadigt piggare, tack och lov
Musikanta: ja, jag tyckte också det kändes bra med osten i morse även om hon fortfarande är lite däven.
Mira: rapport och bild kommer! Tack för din omtanke.
Kesu: jo, det är just den typen av svar som jag har lärt mig att man får. Och man får tygla sin oro och just följa att det viktigaste fungerar. Hon har ätit lunch nu också och svalt sina piller och det verkar gå åt rätt håll. Men pust!!
Suzesan: tack också för din omtanke. Åh, så sorglig berättelse om din Laika. Vi hade också en hund när jag var barn som fick valpsjuka (apropå vikten av vaccinationer) och som min pappa också sköt. Jag hörde aldrig skottet men har aldrig glömt hur tagen han var efteråt. Brrr
Och mormorg: tack för hälsning och tanke, det hjälper nog stort härnere tror vi!
Att äta och dricka är ju viktiga instinkter för ett djur. Om de funkar finns det hopp och går mot rätt håll. Jag har också lärt mig att tygla min oro. Och när djursjuksköterskorna alltid avslutar med ett "men om det ändrar sig kommer ni in bums!", känner jag mig lugn igen. Då vet jag att vi får hjälp med Lelle R i samma sekund vi kliver in på mottagningen.
Skicka en kommentar