Allvarsord

Egentligen tvekade jag något innan jag lade ut de här bilderna eftersom de i högsta grad är privata. Men eftersom jag tycker det är intressant att förmedla de skillnader som finns mellan Sverige och Frankrike på olika plan - relationer inte minst - så ser ni säkert vad detta är. Om inte annat på bild två. Och ni förstår också att jag suddat i bilden så att ni bara ska ana er till hur det ser ut, inte läsa några detaljer.

Överskriften lyder: Detta är mitt testamente. På det följer, än så länge bara av maken (med den drivna handstilen:-) just ett handskrivet tvåsidigt dokument. Att skriva testamente görs ju i Sverige också men den stora skillnaden är här att man måste skriva det FÖR HAND!! Hur gammaldags känns inte det.

Men ändå lite högtidligt. Jag läser det min man har skrivit efter förlaga från den svensk/franska advokat vi varit hos. Han vet på ett ungefär vad det är han skriver, hon har gett en översiktlig beskrivning av innehållet och vi diskuterade också detta vid vårt besök.

Jag blir lite rörd, det ser verkligen väldigt personligt ut. Det lustiga är att det inte behöver bevittnas, det behöver inte förvaras i bankfack eller hos advokat - det räcker med att det finns någonstans i bostaden. Ingen behöver intyga att den som skrivit är vid sitt fulla förstånd, DET tycker jag är lite konstigt?

Mitt exemplar kommer att vara formulerat och också handskrivet på motsvarande sätt och med samma typ av innehåll. Det är viktigt att tänka på att om man är bosatt i Frankrike och utskrivna från Sverige så som vi är, så gäller faktiskt fransk lag om någon av oss dör härnere. Man tar visserligen hänsyn i den mån det går, till eventuella svenska testamenten och försöker följa innebörden. Men familjerätten är annorlunda här och den är på flera plan synnerligen komplicerad med olika typer av arvsrättsförhållanden. Många svenskar härnere struntar i det här och det känns rätt vidlyftigt tycker jag. Det finns många historier om hur man kan råka illa ut och det vill inte vi. Ska man bo i ett nytt land gäller det att ta seden dit man kommer i alla hänseenden, också de juridiska.

Detta är sirlig och gammaldags franska. Jag tror den härstammar ursprungligen från det jag hört kallas Code Napoléon som är det franska rättssystemets hela grundval. (Han lär ha skrivit ett jättedetaljerat testamente själv när han satt där i sitt fängelse på Korsika).

Maken har också i dagarna varit och tagit bild i fotoautomaten, klistrat det på dokument från CPAM, franska försäkringskassan, skrivit under med svart bläck som det måste vara och kommer nog snart att få sitt Carte Vitale med bild och signatur och allt.

Mitt papper kom något senare. Och - precis som man kan tänka sig - så hade man fyllt i mitt första namn som mitt tilltalsnamn. Så är det i Frankrike: Det första namnet av flera, som man också ger barnen härnere, är också tilltalsnamnet. Så är det ju inte i Sverige. Jag har flera förnamn varav det ANDRA är mitt tilltalsnamn. Jag vill inte gå omkring härnere och heta Astrid som min mormor utan jag vill vara den jag är.

Så det är bara att plocka fram alla dokument, inklusive det med sjuttinutton siffror långa socialförsäkringsnumret och ringa till den stora försäkringskassan. Det är faktiskt inte lätt men jag förklarar hur det är och samma artiga vänlighet som alltid bemöts jag med. "Aha, Madame heter inte Astrid, ni kallas för det andra namnet?" Och jag förklarar att så är det i Sverige och tjänstedamen tycker att det är synnerligen intressant men ändrar snällt. Sen är mitt flicknamn också fel och jag får lov att bokstavera det extremt svenska efternamnet. Jag hoppas det blir rätt i nästa papper som kommer.

Vis av skadan har jag idag skrivit av det franska bokstaveringsalfabetet och lagt i min plånbok. Det består av Anatole för A, Gaston för G, Quintal för Q och Xavier för X som några exempel. Så det är lika bra att glömma glömma Adam för A, Bertil för B och Cesar för C.

Jag har idag också bokat ett veterinärbesök i grannorten för Dessi. Dels för hennes ögon som fortfarande rinner men också för att lägga upp det vaccineringsschema som behövs om vi ska kunna ta med henne till Sverige i sommar. Det gick också bra och vi är så välkomna till Monsieur P, le vetérinaire, på onsdag.

Administrativ dag med andra ord. Och jag känner mig faktiskt ganska stolt över att jag klarar av sånt här med alla nya ord och uttryck!